Redovisningarna av den interaktiva gestaltningen var väldigt spännande och engagerande att se. Jag är också väldigt nöjd med min grupps insats.
Vår process har genomgått många olika stadier och idéer. Vid det första mötet jag var delaktig i hade gruppen hunnit komma fram till en idé om att filma otäcka/fula/äckliga saker och spela vacker musik till och på så vis jobba med kontrasterande gränser. Denna idé vidareutvecklades till en idé om att ta fram kalejdoskop där olika gränsöverskridande bilder skulle dölja sig. Vi hade både idéer om att bygga stora kalejdoskop och att projicera animerade kalejdoskop. Från idén om kalejdoskop gick vi vidare till att prata om ett barnboksformat för våra idéer om att leka med det bisarra och fula men också det absurda och komiska - en barnbok för vuxna. Slutligen, och detta var innan juluppehållet, bestämde vi oss för att smälta samman de idéer vi gått igenom på något sätt. Vi kom överens om att skaffa fram ett råmaterial genom att var och en teckna och pröva att göra enklare animationer i monkeyjam - målsättningen var att göra en film som lekte med det bisarra, det absurda, det psykotiska eller det psykedeliska. En film som efterliknar en feberdröm.
När vi sedan träffades efter jullovet hade några av oss prövat att animera och ett låtförslag till filmen hade utkristalliserat sig, som vi kunde enas om att jobba med. Vi begav oss hem till Å och satte igång att animera kortfilmer som vi skulle klippa in. Jag tycker att arbetet gick väldigt smidigt och det fanns en entusiasm för idéer och infall som jag sällan har upplevt då jag arbetat i grupp tidigare. Min erfarenhet av grupparbete har ofta varit att många vill ha sin vilja igenom och att man därigenom "håller tillbaka" och processen blir trög. Vi har haft ett gott samarbete i fråga om att disponera tiden väl och alla har bjudit till. Måndag till fredag jobbade vi som djur med att animera kortfilmer i monkeyjam (ca 30 stycken blev det allt som allt och då kan man betänka att en av filmerna var 22 sekunder lång och tog lite drygt tre timmar att animera) och att lägga in dem i Moviemaker.
För att sammanfatta våra tankar under arbetets gång har de varit att skapa en film utan någon särskild dramaturgi. En feberdröm rör sig ute i hjärnans periferi och kan ta de mest absurda, skruvade vändningar (en döende leksaksgiraff, ryska dockor som öppnar sig själva och ställer sig i en rad, brunsvartvita kalejdoskop och myrkrig från TVapparaten, tyranner vi sett i media, bilder på mat, och bilder som vi inte kan koppla till något vi sett i verkligheten...Ofta upprepningar, hack i skivan så att säga...). Vi var ute efter en fragmentarisk känsla och detta uppstod också då vi inte tittade igenom filmen från början till slut särskilt många gånger under arbetets gång, utan la in filmer och stillbilder styckvis.
Resultatet då vi spelade upp filmen (med popcorn till biobesökarna för att förbereda de på en trevlig stund) lät visa sig. Skratt, grimasher, och fascination syntes och hördes. Utifrån de kommentarer om filmen vi fått i efterhand verkar vår publik ha tyckt att den kunde ha spunnit vidare i mer än 12 min. Vissa sa å andra sidan att 12 minuter var fullt tillräckligt för att få uppfattningen om att det inte fanns någon ände på filmen - vilket vi också velat skapa. Vi hade diskuterat mycket fram och tillbaka om vi skulle låtit den vara längre eller om vi skulle visat något mer monotont moment eller valt en annan musik. Men processen pågår fortfarande och jag ser filmen som en illustration av vår idé om att vilja tänja på vars och ens egna gränser för vilka bilder vi skulle använda oss av, längd på filmen, och en lek med synintryck och människans behov av att skapa en mening i det hon ser, även där det inte finns någon.
Jag har verkligen känt mig berikad av de andra gruppernas redovisningar vill jag tillägga. Tack alla för ett givande projekt runt gränser!
Skissboken
Nu till de bilder jag valt att presentera ur min skissbok. Skissboken har varit bra för mig, men jag har inte tyckt om den- och just därför har den varit bra! Jag kan ofta bli trött och frustrerad på mig själv pga. av tre personlighetsdrag hos mig som inte samverkar särskilt bra. Jag är konstnärligt lagd, jag är lat och jag är perfektionisk i mitt skapande. För mig har skissboken inneburit en utmaning i fråga om att ta mig tid och tvinga mig själv, och att släppa på perfektionen. Jag tänker fortsätta tvinga mig själv ur den handlingsförlamning jag drabbats av sedan jag lämnade estetiska programmet i gymnasiet. Och jag tänker banne mig börja måla igen.
De två första bilderna är självporträtt som handlar om att sätta gränser. Att ta mod till sig. Ibland om att vädja.Från början innehöll bilderna ingen text. De kom till när vi skulle lämna in boken och jag kollade igenom den. Texterna bara kom- jag tog en blyertspenna och skrev hårt och snabbt. Efter det så sa de mig så mycket mer. På den första bilden står: "Jag drar en gräns. Jag drar den här. Du respekterar mig inte". På bilden under står det: "Tänk på att jag är liten".
Tredje bilden är en japanskinspirerad erotisk teckning.
Den fjärde bilden handlar om hur kroppsidealen i vårat samhälle går stick i stäv med stressen, hetsen och den osunda mat som livsmedelsbranschen prackar på oss. Den handlar också om hur vi ser på skönhet. Vad är vackert och vad är fult och vem bestämmer det?
Den sista bilden leker med gränsen mellan dröm och verklighet. Det psykedeliska och medvetandets olika stadier tycker jag är fascinerande. Den här bilden är en euforisk sommardröm.
Jag vill tillägga att bilder med bättre upplösning kommer när jag har tillgång till min kamera som är på lagning. Dessa är endast ställföreträdande.
