Spelet har nått sitt slut

Igår, onsdags hade vi redovisning. Jag tar med mig många bra tankar utav det som sades. Det mest intressanta för mig har inte varit byggandet. Det intressanta har legat i den sociala interaktionen och hur denna har rörts om när vi har lydigt under korten. Dock kan jag hålla med Annie om att det sociala kunde givits större utrymme. Visst har korten haft inverkan på hur vi har interagerat med varandra, men det var först idag egentligen, efter att ha hört de andras reflektioner- som jag kan säga att det hände någonting. Vi kunde göra kopplingar till skolan i fråga om attityder och beteenden i klassrummet. Den dagen då jag valde att ikläda mig en roll och gå in i vad som utvecklades till en tarvlig atmosfär, med sarkasmer, gnäll och elakheter - är den händelse som jag starkast tar med mig av veckan som gått. Det är så lätt att i en grupp dras med av varandra i en negativ riktning. Det är så lätt att trycka ner någon annan på ren sport, och ursäkta sig genom att anlägga en skämtsam ton. Vi måste vara aktsamma om detta som lärare och förebygga det klimatet.

Andra saker vi pratade om som rörde korten var att de blev en god illustration över elevgruppers svarande inför lärares anvisningar. Vår grupp, vi som deltagit i "Spelets regler" var, får man väl säga, en ganska pliktrogen skara. Vi löd mestadels korten vi gavs. Vi gjorde inte myteri från Topos, vi höll oss där vi skulle när vi skulle. Vi bröt inte mot reglerna. Vad hade hänt om vi gjorde det? Vad hade hänt om vi sonika struntade i vad som sagts. Om vi övergav skeppet eller bröt upp alla landgränser?! Hur stor makt ska lärare ha över sina elever? Så att dom lyder? Utan att ifrågasätta eller tänka kreativt för egen del?
Jag tycker att man måste ge eleverna rätt till sin egen tolkning, som lärare har vi inte tolkningsföreträde. Det är viktigt att lyfta fram oliktänkande i klassrummet. Som lärare ska vi låta oss överlistas, vi ska låta oss utmanas, vi ska låta oss argumenteras till att byta förhållningssätt.

När jag såg "Döda poeters sällskap" första gången blev jag tagen av dess kreativa anda. Störta konventionerna i skolan! Gör upp egna regler! Visa lite tåga! Andra gången jag såg den slogs jag utav hur Läraren, Robin Williams, inte alls är särskilt god. I slutet ställer sig alla elever upp och gör honnör åt "kaptenen". Blint har dom gått i hans ledband och lurats att tro att dom själva har fått vara delaktiga i att förändra sina liv medan han hela tiden hållit i tyglarna med ett hårt grepp.


(maktkåt)










Vi samlades i mindre grupper efter redovisningarna och drog slumpmässigt ett kort utav dom 5 kort vi haft att göra med under spelet. Jag drog: "Be om ursäkt". Hmpf! Vad ska jag be om ursäkt för? Ska jag hålla på att gräva och grotta i mitt känsloliv nu igen? Jag blev lite irriterad.. Men min grupp lättade upp det hela lite. Vi pratade om att det ju inte behövde handla om att Jag ska be om ursäkt för något. Det kan handla om ursäkter.
Ursäkter är intressant, men känns lite tunt. Så jag tror att jag ska syssla med förlåtelse istället. Och dom första källorna jag har valt att undersöka är heliga skrifter. Karin goes teolog now. Återkommer med lite helgade ord.