Blåmärken har jag oftast. Men sår..
Det här är ett hål rakt igenom min navel. Gjordes 2006 om jag inte minns fel. Ni får hålla till godo med det.
tisdag 30 mars 2010
Assignment 6: Ta en närbild på ett sår och berätta hur det kom till.
Blåmärken har jag oftast. Men sår..
Det här är ett hål rakt igenom min navel. Gjordes 2006 om jag inte minns fel. Ni får hålla till godo med det.
Mission 5: En vision av paradiset.
Kvinnobrösten: Fria, moderliga, trösterika, snygga och vackra! PARADISISKA.
Assignment IIII Köp 3 saker och fota dom på farligt ställe.
Åååh vilken skön sol som skiner in genom mitt fönster!! Det är vår!
Här ser ni tandkräm, ketchup och glödlampor - överlevnad. På ett farligt ställe- dinglandes från 3:e våningen. Någon kunde fått grejerna i huvet om det viljat sig illa och jag hade kunnat trilla ut genom fönstret. Dangerous shit.
måndag 29 mars 2010
Second assignment: filma ngn som dansar
Ja detta sket sig ju.. Jag började ladda upp min film halv 6, datorn hängde sig och sen fick jag ett meddelande om att det uppstått ett fel med bloggerfilm. Nu står youtubeuppladdningen och tuggar istället och har gjort ett bra tag. Jag har inte kunnat skriva här att det inte funkade eftersom jag inte kunde avbryta uppladdningen. Messade N och bad henne strunta i mig och posta d nya för länge sen.
Har knappt hunnit käka och e nära lipen av jäkt och matbrist.
K
Har knappt hunnit käka och e nära lipen av jäkt och matbrist.
K
Mitt livs historia...
Jahaa.. Var början man? När jag föddes antar jag. Det hände 1985, den 12:e December vid 9-snåret. Mamma vägde 100 kilo med mig så jag antar att det var skönt att bli av med jättemagen. Det blir mycket barndom här nu. Ja jag är ju inte så väldigt gammal..
Jag växte upp ganska Svenssonsvensson, i ett villaområde med en sån där lättsamt klingande adress. Smultronstigen 29. De andra gatorna där mina polare bodde hette andra gulliga saker som blåbärsvägen, kattfotsvägen osv.
Jag var ett bestämt och ganska lillgammalt barn som sa ifrån med stämma (skrek) om det var något jag inte höll med om. Men jag var jätteblyg för människor jag inte kände och rädd för att göra fel, ha sönder saker osv. Tyckte också om att berätta saker för andra(kanske därför jag nu blir lärare...). Ibland sånt som var sant och ibland helt fantasiska lögner som att jag kommit till Sverige i en korg på ett flygplan ifrån Afrika.
Min bror är 5 år äldre och han fick alltid rätta sig efter mig. Jag skulle jämt vara med överallt och störa han och hans kompisar när dom lekte med lego, transformers, bilar, spelade basket osv. Han har alltid funnits där för mig, tagit mig i försvar och låtit mig hållas. Det gör han än idag och för det älskar jag honom.
Något jag minns från barndomen var alla utflykter vi gjorde. Åkte till havet med fikakorg, till skogen med fikakorg, plockade svamp med fikakorg, åkte till mormor och morfar i Skåne på sommaren och farmor och farfar i dalarna till fjällstugan på vintern. Det är fina minnen.
När jag var 11 år hämtade mina föräldrar mig på fritids, jag minns det som igår. De betedde sig jättekonstigt, lät stressade på rösten, ömsom pratade dom med smeksamma ord. Nu ska vi först åka hem till din bror (han var 16 och hade precis flyttat till en egen lägenhet). Där ska vi prata lite och sen ska vi åka till Mc Donalds. Vi brukade aldrig käka på Mc Donalds så bara det visade att det var något lurt med alltihop.
Det vi skulle prata om var att dom skulle skilja sig. Och vilken jävla chock det var. Dom hade inte bråkat så jag hade hört dom en enda gång. Jag anade faktiskt ingenting. Pappa ska flytta ifrån huset och du och jag Karin bor kvar ett tag tills jag hittar en lägenhet, sa mamma. Min bror blev förbannad och sprang därifrån så vi fick köra runt och leta efter honom i bil runt i området där han bodde och alla grät och grälade i den vita forden.
Pappa flyttade ihop med en ny kvinna och första gången jag var där och hälsade på tyckte jag det var kul men hon visade sig inte vara klok i huvudet och hennes barn var också obehagliga så jag slutade åka dit och tappade kontakten med min far under en tid. Idag är han dock världens bästa farsa.
Nästa område jag och mamma bodde på hette LYCKORNA. Vilket namn. Min bror bodde också där ibland, emellan att han gick folkhögskolor och reste. Då vart vi trångbodda. Det var en tvåa så mamma sov i mitt rum.
Mina tydligaste minnen från lyckorna är min bästa kompis Sofias och mina promenader med hunden. Vi gick alltid till havet, som låg nära. Varje dag efter skolan. Så mycket som hände med oss under de åren. Mellan att vi var 11 tills vi var 15. Så många samtal under de promenaderna. Fråga chans, bli ihop, skvaller, första hånglet, familjehemligheter, skoltröttheten osv.
Jag gick estetisk bild i gymnasiet. En tid som präglades av att hänga i gäng, vara slacker, skaffa sig en "enhetlig stil" som i mitt fall betydde röd och vit-batikad kaftan,tunikor och tusen halsband, hår till höften och V-jeans (med egensydda kilar) och som för mina kompisar betydde för korta kostymbrallor, converse, bandtröja och liten skinnjacka (The Strokes och the Smiths var det som gällde för dom medan jag snöade in på 70-talet och reggae). Gymnasiet var att diskutera, agitera, vara rabiat feminist, sitta på café, kolla på timmar och åter timmar av film. Och måla. Min mamma bodde med en alkis så jag såg till att nästan aldrig vara hemma. Och alkisen pajjade mycket, men han var en skit så fler bokstäver får han inte.
Min bästa vän skulle till London efter gymnasiet så jag hängde på. London gjorde mig livrädd och dom andra två tjejerna var inte heller så sturska. Dessutom hade jag träffat en badboy musiker innan jag reste som var 10 år äldre och som jag var dödskär i och skrev kärleksbrev till. Så jag flyttade hem efter en månad. Det blev såklart inget med John eftersom han var en 28 årig player som inte hade något vett i skallen. Jag kom hem till mammas soffa och för att slippa det tog jag en termin i Uppsala med socialantropologi som jag körde eftersom jag skolkade jämnt. Hade ingen som helst studiemotivation.
Därefter stack jag till kalmar och gick ett folkhögskoleår på musiklinje. Det var jättekul. Och jättejobbigt. Folkhögskola är jättekul och jättejobbigt. Man är ständigt extrovert, dricker öl 4 gånger i veckan, lever extremt tätt inpå andra människor med allt vad det innebär av vem ska diska, vem är det som stjäl, svettlukt, dåliga vanor och olika TV-smak. Vi hade talrundor i klassen där folk satt och grät och led, och det var 1000 intriger hit och dit. Men vi var på turné i buss runt västkusten, satte upp en barnteater, ordnade temafester på måndagar, spexade och levde livet. Jag övervann min blyghet och min scenskräck och fick fina vänner som blev som en andra familj- så det var fantastiskt också.
Jag älskade människorna jag träffade där men ett år var nog för ett liv.
När folkhögskoleåret var slut flyttade jag till göteborg, sökte till lärarprogrammet och kom in. Orden om att jag skulle passa som lärare hade sjunkit in. Det var inget kall men jag tänkte att det skulle kunna passa min person.
Samma år som jag flyttade hit träffade jag Martin. Efter ett år flyttade vi ihop och skaffade katt. Efter ytterligare ett år blev vi särbos. Vi var tillsammans tills i somras. Det var en 3-årig stormig relation. Svår och fantastisk på samma gång. Det har lärt mig mycket. Om kärlek, om svek, om människor, om att leva tillsammans med någon, om uppbrott osv osv.
Lärarprogrammet och HDK har inneburit ett viktigt kapitel i mitt liv och det säger jag inte för att fjäska. De vännner jag fått, den mognad jag har genomgått och den person som har formats utifrån de här 4 åren, är en person jag tycker om att vara. Jag har landat mycket i livet och i mig själv de senaste.. hmm 3 åren.
Och nu står jag här. And loving it.
Ska bli kul att läsa era liv nu!
//Karin
Jag växte upp ganska Svenssonsvensson, i ett villaområde med en sån där lättsamt klingande adress. Smultronstigen 29. De andra gatorna där mina polare bodde hette andra gulliga saker som blåbärsvägen, kattfotsvägen osv.
Jag var ett bestämt och ganska lillgammalt barn som sa ifrån med stämma (skrek) om det var något jag inte höll med om. Men jag var jätteblyg för människor jag inte kände och rädd för att göra fel, ha sönder saker osv. Tyckte också om att berätta saker för andra(kanske därför jag nu blir lärare...). Ibland sånt som var sant och ibland helt fantasiska lögner som att jag kommit till Sverige i en korg på ett flygplan ifrån Afrika.
Min bror är 5 år äldre och han fick alltid rätta sig efter mig. Jag skulle jämt vara med överallt och störa han och hans kompisar när dom lekte med lego, transformers, bilar, spelade basket osv. Han har alltid funnits där för mig, tagit mig i försvar och låtit mig hållas. Det gör han än idag och för det älskar jag honom.
Något jag minns från barndomen var alla utflykter vi gjorde. Åkte till havet med fikakorg, till skogen med fikakorg, plockade svamp med fikakorg, åkte till mormor och morfar i Skåne på sommaren och farmor och farfar i dalarna till fjällstugan på vintern. Det är fina minnen.
När jag var 11 år hämtade mina föräldrar mig på fritids, jag minns det som igår. De betedde sig jättekonstigt, lät stressade på rösten, ömsom pratade dom med smeksamma ord. Nu ska vi först åka hem till din bror (han var 16 och hade precis flyttat till en egen lägenhet). Där ska vi prata lite och sen ska vi åka till Mc Donalds. Vi brukade aldrig käka på Mc Donalds så bara det visade att det var något lurt med alltihop.
Det vi skulle prata om var att dom skulle skilja sig. Och vilken jävla chock det var. Dom hade inte bråkat så jag hade hört dom en enda gång. Jag anade faktiskt ingenting. Pappa ska flytta ifrån huset och du och jag Karin bor kvar ett tag tills jag hittar en lägenhet, sa mamma. Min bror blev förbannad och sprang därifrån så vi fick köra runt och leta efter honom i bil runt i området där han bodde och alla grät och grälade i den vita forden.
Pappa flyttade ihop med en ny kvinna och första gången jag var där och hälsade på tyckte jag det var kul men hon visade sig inte vara klok i huvudet och hennes barn var också obehagliga så jag slutade åka dit och tappade kontakten med min far under en tid. Idag är han dock världens bästa farsa.
Nästa område jag och mamma bodde på hette LYCKORNA. Vilket namn. Min bror bodde också där ibland, emellan att han gick folkhögskolor och reste. Då vart vi trångbodda. Det var en tvåa så mamma sov i mitt rum.
Mina tydligaste minnen från lyckorna är min bästa kompis Sofias och mina promenader med hunden. Vi gick alltid till havet, som låg nära. Varje dag efter skolan. Så mycket som hände med oss under de åren. Mellan att vi var 11 tills vi var 15. Så många samtal under de promenaderna. Fråga chans, bli ihop, skvaller, första hånglet, familjehemligheter, skoltröttheten osv.
Jag gick estetisk bild i gymnasiet. En tid som präglades av att hänga i gäng, vara slacker, skaffa sig en "enhetlig stil" som i mitt fall betydde röd och vit-batikad kaftan,tunikor och tusen halsband, hår till höften och V-jeans (med egensydda kilar) och som för mina kompisar betydde för korta kostymbrallor, converse, bandtröja och liten skinnjacka (The Strokes och the Smiths var det som gällde för dom medan jag snöade in på 70-talet och reggae). Gymnasiet var att diskutera, agitera, vara rabiat feminist, sitta på café, kolla på timmar och åter timmar av film. Och måla. Min mamma bodde med en alkis så jag såg till att nästan aldrig vara hemma. Och alkisen pajjade mycket, men han var en skit så fler bokstäver får han inte.
Min bästa vän skulle till London efter gymnasiet så jag hängde på. London gjorde mig livrädd och dom andra två tjejerna var inte heller så sturska. Dessutom hade jag träffat en badboy musiker innan jag reste som var 10 år äldre och som jag var dödskär i och skrev kärleksbrev till. Så jag flyttade hem efter en månad. Det blev såklart inget med John eftersom han var en 28 årig player som inte hade något vett i skallen. Jag kom hem till mammas soffa och för att slippa det tog jag en termin i Uppsala med socialantropologi som jag körde eftersom jag skolkade jämnt. Hade ingen som helst studiemotivation.
Därefter stack jag till kalmar och gick ett folkhögskoleår på musiklinje. Det var jättekul. Och jättejobbigt. Folkhögskola är jättekul och jättejobbigt. Man är ständigt extrovert, dricker öl 4 gånger i veckan, lever extremt tätt inpå andra människor med allt vad det innebär av vem ska diska, vem är det som stjäl, svettlukt, dåliga vanor och olika TV-smak. Vi hade talrundor i klassen där folk satt och grät och led, och det var 1000 intriger hit och dit. Men vi var på turné i buss runt västkusten, satte upp en barnteater, ordnade temafester på måndagar, spexade och levde livet. Jag övervann min blyghet och min scenskräck och fick fina vänner som blev som en andra familj- så det var fantastiskt också.
Jag älskade människorna jag träffade där men ett år var nog för ett liv.
När folkhögskoleåret var slut flyttade jag till göteborg, sökte till lärarprogrammet och kom in. Orden om att jag skulle passa som lärare hade sjunkit in. Det var inget kall men jag tänkte att det skulle kunna passa min person.
Samma år som jag flyttade hit träffade jag Martin. Efter ett år flyttade vi ihop och skaffade katt. Efter ytterligare ett år blev vi särbos. Vi var tillsammans tills i somras. Det var en 3-årig stormig relation. Svår och fantastisk på samma gång. Det har lärt mig mycket. Om kärlek, om svek, om människor, om att leva tillsammans med någon, om uppbrott osv osv.
Lärarprogrammet och HDK har inneburit ett viktigt kapitel i mitt liv och det säger jag inte för att fjäska. De vännner jag fått, den mognad jag har genomgått och den person som har formats utifrån de här 4 åren, är en person jag tycker om att vara. Jag har landat mycket i livet och i mig själv de senaste.. hmm 3 åren.
Och nu står jag här. And loving it.
Ska bli kul att läsa era liv nu!
//Karin
söndag 21 mars 2010
So far
Hej hej.
Känns skönt att ha tagit beslutet att inte redovisa nu. De senaste 3 veckorna har varit intensiva både skolmässigt och privat och i morgon släpps omtentan för min förra kurs. Jag kände på mig att det skulle blivit för mycket att ro i land.
Jag vill dock ändå vara med på ett hörn på utställningen, hjälpa till att rodda och sånt. Så vi ses i morgon på glashuset. Vi är ju i en grupprocess och jag vill inte gå miste om det götta och roliga bara för att jag själv inte ställer ut.
Angående utvecklandet av det arbete jag hittills gjort så kom ju Å med idén att jag borde ta tag i min redovisningsvånda och gestalta DEN genom att redovisa ofta. Vi pratade på handledningen om att jag skulle kunna använda mig av ett ombud som redovisar i mitt ställe. Eller så kan jag gå in i en annan karaktär för att våga- något jag ibland gör när jag är ute på VFU. Att förstärka vissa karaktärsdrag kan göra att jag inte blir lika nervös när jag står framme vid katedern. Detta måste ju vara applicerbart även på andra situationer?
Kanske skulle jag draga? Kolla bara på Marlene Dietrich eller Anthony Hegarty.
Cool Tjej.
Cool kille.
Jag har idag också funderat över hur jag skulle kunna utveckla mitt filmande. Jag är sugen på att sätta kameran i handen på någon annan som får filma sig själv. Och jag har själv funnit att musik är en bra trigger för ändamålet. För att locka fram en känsla. Som avspeglas i det subtila. I ett lyft ögonbryn, en blick. Jag gillar det subtila. Ibland.
Nej timmen är sen. Godnatt.
Känns skönt att ha tagit beslutet att inte redovisa nu. De senaste 3 veckorna har varit intensiva både skolmässigt och privat och i morgon släpps omtentan för min förra kurs. Jag kände på mig att det skulle blivit för mycket att ro i land.
Jag vill dock ändå vara med på ett hörn på utställningen, hjälpa till att rodda och sånt. Så vi ses i morgon på glashuset. Vi är ju i en grupprocess och jag vill inte gå miste om det götta och roliga bara för att jag själv inte ställer ut.
Angående utvecklandet av det arbete jag hittills gjort så kom ju Å med idén att jag borde ta tag i min redovisningsvånda och gestalta DEN genom att redovisa ofta. Vi pratade på handledningen om att jag skulle kunna använda mig av ett ombud som redovisar i mitt ställe. Eller så kan jag gå in i en annan karaktär för att våga- något jag ibland gör när jag är ute på VFU. Att förstärka vissa karaktärsdrag kan göra att jag inte blir lika nervös när jag står framme vid katedern. Detta måste ju vara applicerbart även på andra situationer?
Kanske skulle jag draga? Kolla bara på Marlene Dietrich eller Anthony Hegarty.
Cool Tjej.
Cool kille.
Jag har idag också funderat över hur jag skulle kunna utveckla mitt filmande. Jag är sugen på att sätta kameran i handen på någon annan som får filma sig själv. Och jag har själv funnit att musik är en bra trigger för ändamålet. För att locka fram en känsla. Som avspeglas i det subtila. I ett lyft ögonbryn, en blick. Jag gillar det subtila. Ibland.
Nej timmen är sen. Godnatt.
söndag 14 mars 2010
Konst i det vilda..
..hette ett K special avsnitt jag såg häromdagen. Olly och Suzi är två brittiska konstnärer som målar och tecknar vilda djur under närkontakt. Jag blev fängslad av den här duon och deras sätt att skildra och visa vördnad för djur och natur.
Olli och Suzi är inte särskilt etablerade i konstsammanhang då många anser att de mest sysslar med effektsökeri - genom att inte ha någon skyddsutrustning, och djurstudier - vilket inte ses som nytänkande.
Men jag måste säga att de har ett viktigt budskap att komma med. Många av djuren de reser jorden runt för att avbilda är utrotningshotade. Vi förstör och utarmar djurens naturliga habitat och vi bedriver illegal jakt på dem för päls, kött, betar osv.
Jag tror också att deras budskap är att visa på det vackra band människan har till naturen och vilda djur men som vi mer eller mindre har brutit.
Go Olly and Suzie säger jag bara! Och nu lägger sig mitt vilddjur på tangentbordet.. det brukar betyda att jag inte har gett honom tillräckligt med uppmärksamhet.
Olli och Suzi är inte särskilt etablerade i konstsammanhang då många anser att de mest sysslar med effektsökeri - genom att inte ha någon skyddsutrustning, och djurstudier - vilket inte ses som nytänkande.
Men jag måste säga att de har ett viktigt budskap att komma med. Många av djuren de reser jorden runt för att avbilda är utrotningshotade. Vi förstör och utarmar djurens naturliga habitat och vi bedriver illegal jakt på dem för päls, kött, betar osv.
Jag tror också att deras budskap är att visa på det vackra band människan har till naturen och vilda djur men som vi mer eller mindre har brutit.
Go Olly and Suzie säger jag bara! Och nu lägger sig mitt vilddjur på tangentbordet.. det brukar betyda att jag inte har gett honom tillräckligt med uppmärksamhet.
söndag 7 mars 2010
tisdag 2 mars 2010
Plan
Jag tyckte att fredagens handledning gav mycket. Jag kom mer på det klara över vad det är jag håller på med. När man fryser en känsla, eller isolerar den. Vad är det då man ser? Var är essensen? Jag har kommit fram till, med influenser ifrån gruppens handledning, att jag vill pröva att isolera olika känslotillstånd på detta sätt.
Dock jobbar jag ganska intuitivt i mitt konstnärliga arbete, och i detta projekt har det blivit ännu mer så.
Om jag ska sätta upp en plan över hur jag tänker arbeta fram till redovisningen då?
Så är det att filma. Att undersöka och isolera olika känslotillstånd. Jag kommer att plocka upp min filmkamera när "tillfälle ges" och vecka 11 tänker jag ägna åt att sätta ihop min redovisning och redigera det som behöver eventuell redigering.
I helgen kommer en god vän på besök och det kan tänkas att hon får hjälpa mig lite.
Dock jobbar jag ganska intuitivt i mitt konstnärliga arbete, och i detta projekt har det blivit ännu mer så.
Om jag ska sätta upp en plan över hur jag tänker arbeta fram till redovisningen då?
Så är det att filma. Att undersöka och isolera olika känslotillstånd. Jag kommer att plocka upp min filmkamera när "tillfälle ges" och vecka 11 tänker jag ägna åt att sätta ihop min redovisning och redigera det som behöver eventuell redigering.
I helgen kommer en god vän på besök och det kan tänkas att hon får hjälpa mig lite.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)