tisdag 21 oktober 2008
Konstruktion av identitet
Jag insåg nyss att jag lyckats glömma att skriva om T:s workshop... Jag kände mig väldigt tankspridd den veckan. Jag kommer med en liten reflektion nu.
På tisdagen v.40 hade vi en workshop med T som rörde sig kring konstruktion av identitet.
Utifrån en massa olika stenar som T hade tagit med sig skulle vi välja varsin och teckna av den. När vi var klara med det fick i i uppgift att utifrån stenen vi valt konstruera en tonåring. Den tonåring vi hittade på skulle vi sedan teckna.
När jag såg på min sten och på teckningen av stenen fick jag en bild av en vänligt sinnad, men åsiktsstinn tonårstjej. Hon skulle vara populär men inte kaxig, musikintresserad och politiskt engagerad - om än inte i någon förening. Hon skulle vara söt med dreadlocks och bandtröja.
Jag försöke teckna henne och T poängterade för oss att det inte var någon tävling i att rita fint eller riktigt, vilket jag tyckte kändes skönt.
När alla satt med en teckning av en tonåring framför sig lade vi ut alla individerna på golvet och så fick vi gå runt och diskutera vilka grupperingar av tonåringarna som var möjliga och troliga. Det var kul och livligt. Det var spännande också att höra motiveringarna till varför den och den tonåringen skulle hänga med den och den. Fördomar blandades med intressanta resonemang.
När vi hade lagt tonåringarna i möjliga grupperingar så samlades vi som ritat kring den grupp där vår tonåring hamnat. Nu skulle vi diskutera varför vi trodde att de här ungdomarna skulle vara en grupp och hur den gruppens dynamik skulle kunna se ut. Jag, J och E hamnade i en grupp, men E:s tonåring hörde även lite till en annan grupp. När vi var klara i respektive grupp fick vi redovisa för de andra i klassen vad vi kommit fram till.
Konstruktion av identitet var titeln på workshopen och konstruktion av identitet är också något som tonåringar ägnar sig åt under skoltiden. Att koppla den här sortens övning till didaktik synliggjorde det vi kommer möta ute i skolona som blivande lärare, men också hur vi själva som människor konstruerar vår identitet och ser på hur andra konstruerar sin. Utifrån detta bedömer och ibland dömer vi varandra. Som lärare är det viktigt att ha ungdomars identitetssökande och konstruerande av identitet i åtanke - at all times. En auktoritet måste vara ödmjuk och som lärare behöver man hela tiden undersöka och jobba med gruppdynamiken i en klass. När vi kliver in där ungdomarna rör sig måste vi visa hänsyn till deras olikheter och observera hur de interagerar med varandra och vara lyhörda för hur denna interaktion går till.
Bifogar två foton så ni får en klarare bild av den här annorlunda workshopen:
Sten och teckning av sten
Linn och Robin är bra polare
På tisdagen v.40 hade vi en workshop med T som rörde sig kring konstruktion av identitet.
Utifrån en massa olika stenar som T hade tagit med sig skulle vi välja varsin och teckna av den. När vi var klara med det fick i i uppgift att utifrån stenen vi valt konstruera en tonåring. Den tonåring vi hittade på skulle vi sedan teckna.
När jag såg på min sten och på teckningen av stenen fick jag en bild av en vänligt sinnad, men åsiktsstinn tonårstjej. Hon skulle vara populär men inte kaxig, musikintresserad och politiskt engagerad - om än inte i någon förening. Hon skulle vara söt med dreadlocks och bandtröja.
Jag försöke teckna henne och T poängterade för oss att det inte var någon tävling i att rita fint eller riktigt, vilket jag tyckte kändes skönt.
När alla satt med en teckning av en tonåring framför sig lade vi ut alla individerna på golvet och så fick vi gå runt och diskutera vilka grupperingar av tonåringarna som var möjliga och troliga. Det var kul och livligt. Det var spännande också att höra motiveringarna till varför den och den tonåringen skulle hänga med den och den. Fördomar blandades med intressanta resonemang.
När vi hade lagt tonåringarna i möjliga grupperingar så samlades vi som ritat kring den grupp där vår tonåring hamnat. Nu skulle vi diskutera varför vi trodde att de här ungdomarna skulle vara en grupp och hur den gruppens dynamik skulle kunna se ut. Jag, J och E hamnade i en grupp, men E:s tonåring hörde även lite till en annan grupp. När vi var klara i respektive grupp fick vi redovisa för de andra i klassen vad vi kommit fram till.
Konstruktion av identitet var titeln på workshopen och konstruktion av identitet är också något som tonåringar ägnar sig åt under skoltiden. Att koppla den här sortens övning till didaktik synliggjorde det vi kommer möta ute i skolona som blivande lärare, men också hur vi själva som människor konstruerar vår identitet och ser på hur andra konstruerar sin. Utifrån detta bedömer och ibland dömer vi varandra. Som lärare är det viktigt att ha ungdomars identitetssökande och konstruerande av identitet i åtanke - at all times. En auktoritet måste vara ödmjuk och som lärare behöver man hela tiden undersöka och jobba med gruppdynamiken i en klass. När vi kliver in där ungdomarna rör sig måste vi visa hänsyn till deras olikheter och observera hur de interagerar med varandra och vara lyhörda för hur denna interaktion går till.
Bifogar två foton så ni får en klarare bild av den här annorlunda workshopen:
Sten och teckning av sten
Linn och Robin är bra polare
tisdag 7 oktober 2008
Collage över självet
I N:s workshop v. 40 hade vi i uppgift att skapa ett självporträtt som inte skulle föreställa något. Mer specifikt skulle det inte vara en bild på mitt ansikte som ett klassiskt porträtt, utan ett slags collage över självet.
Till vår hjälp hade vi tidningar som vi rev och klippte ur, saxar, skärkniv och lim.
Jag fick ganska snabbt en idé om vad för slags bild jag ville arbeta med. Jag utgick från barnet och den vuxna, familj och tillhörighet, samt det konstnärliga.
Uppgiften vi fick började med ett ickeföreställande självporträtt. När vi kände oss nöjda med detta skulle vi skapa en ny bild, alternativt bygga vidare på den första och utveckla porträttet till: jag i förhållande till... Vi skulle alltså sätta våran bild i ett sammanhang, ta den ett steg längre.
Jag valde att jobba vidare med samma bild, men jag la till i tanken ett resande. Jag i förhållande till min resa. Jag ville förmedla en starkare känsla av harmoni eftersom jag nu ville att min bild skulle bli ett självporträtt över det som harmoniserar mig och min varelse. I bild ett fanns inte de blå stråken med. I bild två la jag till de blå stråken som jag rev ur olika tidningar- jag ville hitta så många blå nyanser som möjligt.
Till sist bad N oss att lägga en text till bilden. Jag hade redan använt mig av text i bilden, några ord här och var, men nu satte jag mig ner för att skriva en text som på något sätt skulle komplettera bilden och det jag ville förmedla. Jag skrev: "Om jag ser mig omkring var jag har hamnat inser jag att jag har lång väg kvar".
Jag blev mycket nöjd med min bild. Redovisade gjorde vi genom att lägga ut våra bilder i aulan och sedan fick vi gå omkring och titta på varandras collage. Jag tyckte att detta var en skön metod. Vi hade haft kort om tid- knappt två timmar till alla delarna i uppgiften- vilket gjorde att många kände sig stressade. Jag tycker om att arbeta långsamt och eftertänksamt - tenderar att bli perfektionistisk åtminstone när jag målar- så för mig är det bara nyttigt att inte få för lång tid till förfogande - jag blir mer explosiv och inte så petig då. Jag tyckte om att bilderna fick tala för sig själva, eller för konstnären. Jag tror att det var en djuplodande upplevelse för många, åtminstone var det det för mig- och då var det skönt att bara lägga ner sin bild och låta andra ta in den . Att kommentera kändes överflödigt.
På morgonsamlingen hade vi fått ta del av N:s konstnärliga arbetes utveckling i form av ett bildspel. Jag tycker att det är schysst av lärarna att dela med sig till oss av sitt liv och verk på det här sättet för det gör ju att vi dels lär känna de bättre och dels får se exempel på en konstnärlig process över tid. Båda sakerna tycker jag är bra!
Jag har kämpat med att få upp bilder på min blogg och det var minsann inte lätt (mobilkamerakrångel) men på allmän begäran (mestadels från föräldrar som vill skryta om sina barn för vänner och bekanta) kommer här lite konst:
Till vår hjälp hade vi tidningar som vi rev och klippte ur, saxar, skärkniv och lim.
Jag fick ganska snabbt en idé om vad för slags bild jag ville arbeta med. Jag utgick från barnet och den vuxna, familj och tillhörighet, samt det konstnärliga.
Uppgiften vi fick började med ett ickeföreställande självporträtt. När vi kände oss nöjda med detta skulle vi skapa en ny bild, alternativt bygga vidare på den första och utveckla porträttet till: jag i förhållande till... Vi skulle alltså sätta våran bild i ett sammanhang, ta den ett steg längre.
Jag valde att jobba vidare med samma bild, men jag la till i tanken ett resande. Jag i förhållande till min resa. Jag ville förmedla en starkare känsla av harmoni eftersom jag nu ville att min bild skulle bli ett självporträtt över det som harmoniserar mig och min varelse. I bild ett fanns inte de blå stråken med. I bild två la jag till de blå stråken som jag rev ur olika tidningar- jag ville hitta så många blå nyanser som möjligt.
Till sist bad N oss att lägga en text till bilden. Jag hade redan använt mig av text i bilden, några ord här och var, men nu satte jag mig ner för att skriva en text som på något sätt skulle komplettera bilden och det jag ville förmedla. Jag skrev: "Om jag ser mig omkring var jag har hamnat inser jag att jag har lång väg kvar".
Jag blev mycket nöjd med min bild. Redovisade gjorde vi genom att lägga ut våra bilder i aulan och sedan fick vi gå omkring och titta på varandras collage. Jag tyckte att detta var en skön metod. Vi hade haft kort om tid- knappt två timmar till alla delarna i uppgiften- vilket gjorde att många kände sig stressade. Jag tycker om att arbeta långsamt och eftertänksamt - tenderar att bli perfektionistisk åtminstone när jag målar- så för mig är det bara nyttigt att inte få för lång tid till förfogande - jag blir mer explosiv och inte så petig då. Jag tyckte om att bilderna fick tala för sig själva, eller för konstnären. Jag tror att det var en djuplodande upplevelse för många, åtminstone var det det för mig- och då var det skönt att bara lägga ner sin bild och låta andra ta in den . Att kommentera kändes överflödigt.
På morgonsamlingen hade vi fått ta del av N:s konstnärliga arbetes utveckling i form av ett bildspel. Jag tycker att det är schysst av lärarna att dela med sig till oss av sitt liv och verk på det här sättet för det gör ju att vi dels lär känna de bättre och dels får se exempel på en konstnärlig process över tid. Båda sakerna tycker jag är bra!
Jag har kämpat med att få upp bilder på min blogg och det var minsann inte lätt (mobilkamerakrångel) men på allmän begäran (mestadels från föräldrar som vill skryta om sina barn för vänner och bekanta) kommer här lite konst:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)