Collage över självet

I N:s workshop v. 40 hade vi i uppgift att skapa ett självporträtt som inte skulle föreställa något. Mer specifikt skulle det inte vara en bild på mitt ansikte som ett klassiskt porträtt, utan ett slags collage över självet.
Till vår hjälp hade vi tidningar som vi rev och klippte ur, saxar, skärkniv och lim.
Jag fick ganska snabbt en idé om vad för slags bild jag ville arbeta med. Jag utgick från barnet och den vuxna, familj och tillhörighet, samt det konstnärliga.

Uppgiften vi fick började med ett ickeföreställande självporträtt. När vi kände oss nöjda med detta skulle vi skapa en ny bild, alternativt bygga vidare på den första och utveckla porträttet till: jag i förhållande till... Vi skulle alltså sätta våran bild i ett sammanhang, ta den ett steg längre.
Jag valde att jobba vidare med samma bild, men jag la till i tanken ett resande. Jag i förhållande till min resa. Jag ville förmedla en starkare känsla av harmoni eftersom jag nu ville att min bild skulle bli ett självporträtt över det som harmoniserar mig och min varelse. I bild ett fanns inte de blå stråken med. I bild två la jag till de blå stråken som jag rev ur olika tidningar- jag ville hitta så många blå nyanser som möjligt.

Till sist bad N oss att lägga en text till bilden. Jag hade redan använt mig av text i bilden, några ord här och var, men nu satte jag mig ner för att skriva en text som på något sätt skulle komplettera bilden och det jag ville förmedla. Jag skrev: "Om jag ser mig omkring var jag har hamnat inser jag att jag har lång väg kvar".

Jag blev mycket nöjd med min bild. Redovisade gjorde vi genom att lägga ut våra bilder i aulan och sedan fick vi gå omkring och titta på varandras collage. Jag tyckte att detta var en skön metod. Vi hade haft kort om tid- knappt två timmar till alla delarna i uppgiften- vilket gjorde att många kände sig stressade. Jag tycker om att arbeta långsamt och eftertänksamt - tenderar att bli perfektionistisk åtminstone när jag målar- så för mig är det bara nyttigt att inte få för lång tid till förfogande - jag blir mer explosiv och inte så petig då. Jag tyckte om att bilderna fick tala för sig själva, eller för konstnären. Jag tror att det var en djuplodande upplevelse för många, åtminstone var det det för mig- och då var det skönt att bara lägga ner sin bild och låta andra ta in den . Att kommentera kändes överflödigt.

På morgonsamlingen hade vi fått ta del av N:s konstnärliga arbetes utveckling i form av ett bildspel. Jag tycker att det är schysst av lärarna att dela med sig till oss av sitt liv och verk på det här sättet för det gör ju att vi dels lär känna de bättre och dels får se exempel på en konstnärlig process över tid. Båda sakerna tycker jag är bra!

Jag har kämpat med att få upp bilder på min blogg och det var minsann inte lätt (mobilkamerakrångel) men på allmän begäran (mestadels från föräldrar som vill skryta om sina barn för vänner och bekanta) kommer här lite konst: