Veckan som gick

I veckan som gick kom vi tillbaka till HDK efter 3 veckors VFU.
Måndagen bjöd på film och frukost som vanligt och det kändes skönt att vara tillbaka i hemklassrummet, alla var glada och log. Vi fick se två filmer, först en UR film som handlade om Freinet-pedagogik . Jag gillar tanken med att inte tårta upp alla ämnen utan istället arbeta över gränserna och jag gillar att en smart man kommit på att barn är läraktiga - och speciellt om de får vara så uppfinningsrika, fantasifulla, efterforskande och nyfikna som bara ungar kan.
Den andra filmen vi såg hette Der lauf der dinge. Alla satt vi begeistrade och såg hur begreppet dominoeffekt togs till nya höjder av den konstnär som skapat verket. Konstnären hade byggt en perfekt uträknad bana där varje komponent skapade en fortgående rörelse. En boll slog omkull en hink med vätska som blev en kemisk reaktion som bubblade över och satte ett hjul i rullning osv.

Veckan har också varit VFU-redovisningar och sokratiska samtal. Redovisningarna var givande att lyssna till och det känns som att vi bara har börjat diskutera allt som rör vår utbildning och framtid...

De sokratiska samtalen leddes av Ann S Pihlgren som jag tycker var en skicklig föreläsare. Hon fick med oss i det första samtalt kring Diabolo baby, men jag måste erkänna att jag för egen del tyckte att det var svårt att svara på frågan vad jag skulle gjort om jag hittade den lilla hornklädda och tatuerade gynnaren. Det skulle ju aldrig hända! Vad är det för mening att diskutera det här?! Vem skulle tatuera sitt barn och hur ofta har barn HORN? Nåja, jag får väl erkänna att jag börjar bli stel som inte kan tänka mig in i en fantiserad situation. Vem ifrågasätter det sanningsenliga i en fantasisituation? Jag tydligen. Den stagnerade förnuftsvälsignande gamla surkärringen...
När vi sedan höll egna samtal märkte jag att det var väldigt överraskande hur svaren och resonemangen utvecklade sig. Och när jag blir överraskad tycker jag att det är roligt. Det är skönt att vakna till liv av en känsla av att: "JA, såhär kan man ju också se på världen", eller: "såhär har jag aldrig gjort förut".

Jag tänker sätta punkt här. Sokratiska samtal är bra. Jag tror att jag återkommer med en utförligare recension snart :)