HDK-veckan 10-14/11

På måndagen var jag sjuk så min HDK- vecka började inte förren på Tisdagen. Då var alla redan indelade i grupper så jag haffade H och frågade om jag kunde hänka på hennes grupp. De hade haft bortfall i den gruppen så det gick bra.
Den grupp jag hamnade i var blå och hade därmed i uppgift att gestalta HDK genom sinnena. Det hade bestämts att de skulle arbeta med ljud på något sätt. På måndagen utvecklade vi den idé vi skulle komma att arbeta med resten av veckan. Vi bestämde oss för att göra en form av ljudberättelse. Berättelsen skulle illustrera "The experience of HDK through sound". Vi hade en australiensare och en japan i gruppen så vi fick vackert (njaa så vackert vet jag inte om det lät, mer knaggligt och "svengelskt") prata engelska med varandra för att inte utestänga någon ur beslutsfattandet och idéstormandet. Men det var kul. Vi ritade upp en tidslinje som började med ljud av någon som drar sitt nyckelkort i kortläsaren och fotstegen när personen går in i skolbyggnaden. Vi ville använda autentiska ljud och bestämde oss för att göra en ljudinsamling. Vi kom på att vi ville ha cafésorl, samtal på olika språk och ljud från verkstäderna inspelat. På tisdagen började ljudinsamlingen och det var skönt att vara aktiv eftersom idéutformningen hade upptagit hela tisdagen. Jag och L spelade in ljud hela dagen och undan för undan gick vi till de andra som jobbade i ett ljudprogram och lämnde in det vi samlat. Eftersom det var tidskrävande och svårgenomförbart att alla skulle sitta med musikprogrammet så delade vi upp arbetet och jag tyckte att det samarbetet fungerade bra.
På onsdagen var det lite motigt för då var alla ljud insamlade men vi hade ingen klar bild över vad vi ville göra med dem riktigt. Dessutom var det svårt att sitta fler än en framför datorn eftersom det tog tid att sätta sig in i programmet och det var svårt att kompromissa om allas idéer. Vi bestämde oss för att det var bättre att en eller högst två i taget skulle sitta med det. Vi vidare utvecklade vår idé i det här skedet också. Någon kom med den briljanta idén att sätta ögonbindel på publiken så att ljudupplevelsen skulle förstärkas.

Till en början var vi åtta i gruppen, men när torsdagen kom var vi bara fyra personer. Det kändes lite tufft att ro projektet i land som hade vuxit och blivit större och större kändes det som... Men vi peppade varandra och även om det bitvis kändes tungrott så verkade det som att vi var hyfsat överens och ville kämpa för att få ihop det.

Jag tycker att HDK-veckan var ett roligt initiativ men innan jag visste något om det trodde jag att vi skulle få arbeta lite i varandras verkstäder och pröva på varandras uttryck. Det hade varit spännande att få göra det!

Överlag hade jag en rolig men låång vecka. Vi träffades 9:30 till 16:00 varje dag i gruppen och dagen innan redovisningen var vi kvar i skolan till 19 - snåret. Det var så gött att det i slutändan blev ett sånt grymt resultat när vi ägnade så mycket tid och slit åt att få ihop det. Vi var rädda att inte hinna färdigt till deadline och det var frustrerande.

Men så var det dags. Vi delade ut vikta vita ögonbindlar till alla som gick in i hörsalen. Många undrade om det var näsdukar och om det skulle bli sorgligt :D Det var lite stimmigt att få in alla och vi knödde in fler än vad vi hade tänkt ta in och de sista fick sitta på golvet.
Start. Vi var fyra personer i rummet som inte hade ögonbindlar på. Det var bara vi som såg! Det var häftigt hur nästan alla betedde sig på samma sätt. Först avvaktande i kroppsspråket. Väntande. Men så en stund in i "berättelsen" började de slappna av och luta sig in i upplevelsen. Mot kreschendot diggade många till rytmen och det syntes på deras kroppar att de gillade det :D Efteråt fick vi mycket applåder och det var ett par stycken som kom fram och berömde oss för vårat arbete och sa att de hade fått en shysst resa :D

Jag tycker att HDK veckan blev lyckad och det kändes på atmostfären i skolan att kreativiteten flödade. Det var kul att det hände grejer överallt och att alla var lite mer öppna mot varandra - det kändes i alla fall som att människor var lite annorlunda utåt, mot varandra.

Minus vill jag ge till redovisningsupplägget dock. Fanns det ingen planering över hur och i vilken ordning de olika projekten och grupperna skulle presenteras? Vart var handledarna? Varför fanns det inga program till de som kom utifrån som gäster? Varför varför varför etc. etc. etc? Vi sprang runt som yra hönor och hann knappt njuta av de andras redovisningar för att vi var så stressade över hur, var och när... Vilket ju var tråkigt. Jag var helt slut när vi var klara. Det var ingen struktur och det gjorde mig frustrerad... Om det inte hade varit för att vi hade en modets man i gruppen (jo det fanns modiga kvinnor också) som sonika gick upp och greppade microfonen så hade ingen vetat att vår redovisning hölls i hörsalen. Utan åhörare skulle vår redovisning blivit ganska crappig (det betyder kass, mamma och pappa). Det var dessutom en grupp som inte visste hur de skulle påannonsera sin redovisning eller när - de var vilsna och förvirrade. Detta hade ju kunnat avhjälpas med en bättre planering och nån som höll i trådarna.
Annars: bra vecka och fin fina projekt!