Varför kan man inte skriva ett dokument i word och sedan klistra in det istället för att skapa inlägg i bloggen? Det här retar gallfeber på mig! Jag har suttit ett antal gånger framför datorn och försökt under julen. I kväll har jag suttit ett antal timmar... Nu är jag trött och less på det här.
Fredagen innan lovet skrev jag färdigt mitt inlägg i bloggen och så försvann det. Jag ville inte riskera att samma sak hände igen och nu accepterar inte bloggen mitt dokument. Någonting med HTML.. Kan någon hjälpa mig?
söndag 28 december 2008
fredag 19 december 2008
torsdag 18 december 2008
Vad hände med heta-linjen?
Igår kväll var jag inne i en gammal klassisk digital miljö. För oss som gick i 6-7 an när det började bli populärt med internet - och fick internet på skolan i samma veva- är det pinsam nostalgi att besöka ett chattforum. I 6-7 an satt vi på rasten och chattade i aftonbladets chatt eller i Passagen. Det mest spännande var att sitta några tjejer framför samma dator och chatta med en eller flera killar. Ibland ville jag inte vara med och chatta och då sa jag till de andra att: "det är ju ändå bara en fluga" (det är säkert). Ska sanningen sägas var jag mest ängslig för att vara inne på chattforumen för ibland blev det lite väl häftiga ordutbyten för mitt lilla huvud... Och så tyckte jag inte om att inte veta vem det var man pratade med - det kunde ju lika gärna vara nån äcklig gammal gubbe, och inte alls en söt 14 årig grabb.
Jag går in i passagens chatt den 17 december -08 och inser att det inte är mycket som har förändrats sedan för åtta- nio år sedan. Jag väljer ett forum som heter Amore och prövar att logga in som "Supersnygg", ett typiskt namn vi använde då i 6-7an. Jag får massor med förfrågningar om jag vill gå in i ett privat rum. Säkert tio killar kommer farande som flugor till gammal frukt: "Hur mår du? Hej Supersnygg! Tjena läget? Sugen? Hur har du haft det idag?" Osv. Jag blir trött och loggar ut. Jag loggar in i ett annat forum som Fredrik. Nästan ingen som vill mig något nu.. Däremot ser jag andra tjejer- även med neutrala tjejnamnsalias som blir mer eller mindre påhoppade med förfrågningar...
Jag inser att dessa chatforum först och främst används av folk som vill ha någon form av heta-linjenkonversationer. Jag har ingen aning om vad detta beror på.. kanske är det ingen som ringer heta-linjen längre. Heta-linjen kanske har stängt... Eftersom så många "sugna"och "nyfikna" och "busiga" samlas här..
Jag känner mig dum som är här under falsk identitet och kan inte med att ljuga - så jag loggar ut både fredrik och Supersnygg. Detta kändes bara väldigt pinsamt.
Idag har jag testat Betapet dvs. online-alfapet. Det var jättekul! C ringde och frågade om jag ville spela med henne så det gjorde vi! Det gick ju att chatta därinne också. Hit kommer jag gå igen :D Tveksamt om det här kan räknas som en virituell värld just..Men kul iallafall.
Jag går in i passagens chatt den 17 december -08 och inser att det inte är mycket som har förändrats sedan för åtta- nio år sedan. Jag väljer ett forum som heter Amore och prövar att logga in som "Supersnygg", ett typiskt namn vi använde då i 6-7an. Jag får massor med förfrågningar om jag vill gå in i ett privat rum. Säkert tio killar kommer farande som flugor till gammal frukt: "Hur mår du? Hej Supersnygg! Tjena läget? Sugen? Hur har du haft det idag?" Osv. Jag blir trött och loggar ut. Jag loggar in i ett annat forum som Fredrik. Nästan ingen som vill mig något nu.. Däremot ser jag andra tjejer- även med neutrala tjejnamnsalias som blir mer eller mindre påhoppade med förfrågningar...
Jag inser att dessa chatforum först och främst används av folk som vill ha någon form av heta-linjenkonversationer. Jag har ingen aning om vad detta beror på.. kanske är det ingen som ringer heta-linjen längre. Heta-linjen kanske har stängt... Eftersom så många "sugna"och "nyfikna" och "busiga" samlas här..
Jag känner mig dum som är här under falsk identitet och kan inte med att ljuga - så jag loggar ut både fredrik och Supersnygg. Detta kändes bara väldigt pinsamt.
Idag har jag testat Betapet dvs. online-alfapet. Det var jättekul! C ringde och frågade om jag ville spela med henne så det gjorde vi! Det gick ju att chatta därinne också. Hit kommer jag gå igen :D Tveksamt om det här kan räknas som en virituell värld just..Men kul iallafall.
tisdag 16 december 2008
Digitala miljöer
Denna vecka har vi i uppgift att besöka och utforska virituella världar. Ikväll har jag varit hemma hos M och vi laddade ner Second Life på hans dator. Jag skapade mig en karaktär som jag döpte till Insomnia Menna- hon är en cool tjej. Hon har knasiga färger påkläderna och en shysst mössa. Men WTF: När hon landar i den första världen som är någon slags grön ö med lite begyggelse- så syns hon inte! Där namnet står är det bara ett vitt moln som i och för sig går att förflytta men hur kul är det att vara ett intet? På födelsestället möter jag andra avatarer- några märkbart nya också -kanske klasskompisar? Insomnia frågar sig omkring om hjälp men får till svar att de andra också är nykomlingar. Vitt spöke på 2-nd life alltså.. ingen större hit. Mycket frustrerande. Knagglig engelska såhär i början dessutom: "Can you help me... ehhm.. transform into a real person cause right now I appear as somekind of a ghost"... Några förstår inte ens frågan: "Huh?"... Får jag till svar. Inte nog med att jag flyger omkring som någon slags dimma så fastar min gå-funktion på något slags autopilot och det vita molnen flyger iväg fort som fasen bort från all mänsklig interaktion och ut i ettbuskage långt åt helsike... Jag svär och gormar åt datorn och jag och M turas om med att försöka få stopp på skiten men det går ju inte. Till slut ger vi upp och loggar ut... Som vitt spöke.. Adieu
söndag 7 december 2008
V.48 24-29/11
Måndagen hade jag en läkartid, men jag har hört av de andra att filmerna var väldigt bra så jag ska försöka få tag i dem på något sätt.
Så till veckans första föreläsning med Rasoul Nejadmer: Interkulturell pedagogik.
Den mest givande föreläsning jag har varit på på väldigt länge!
Idag har tid och rum komprimerats och flutit samman.
Fysikalitet, kroppar, rörelse och rumslighet är i förändring.
Kapitalismen har blivit kognitiv. Alla varor blir till tjänster, varumärken. Coca cola (bland många andra varumärken) säljer inte en dryck längre - de säljer en livsstil - ett sätt att tänka- images.
Det finns en annan sorts mobilitet vad gäller kunskap och kultur.
Världen har blivit synkron.
Vad blir vårt ansvar som lärare när vi nu har ett nytt system att operera med?
Allt som varit fast flyter.
Läraridentitet och elevidentitet skiftar. Din identitet skiftar och min.
Vi har en ny logik, en ny värld och en annan typ av reaktioner - Kontextualitet är väldigt viktigt nu! Likaså öppenhet, eftersom de konstanta identiteterna inte längre existerar.
Det händer saker med oss när vi tror att är oskyldiga. Vi måste träna oss på att hela tiden skifta perspektiv. Felet vi ofta gör är att vi ser på oss själva som subjekt och på andra som objekt. Vi
måste lära oss att se på relationer som subjekt till subjekt. Inklusion är viktigt.
Vi ska inte tänka på kultur som gränsdragningsverktyg för olikheter. Förr talade man om underlägsna raser- nu talar vi om underlägsna kulturer, även om vi inte säger det rakt ut.
Jag tar med mig subjekt till subjekt tanken, inklusionstanken och jag kommer ihåg exemplet med antropologi/sociologi: Vi studerar andras kulturer och kallar det antropologi- vi studerar antropologiska varelser. Vi studerar vår egen kultur och kallar det för sociologi som utgår från psykologin.
Något annat som jag tyckte var väldigt intressant var sokratestanken som tycks hänga kvar än idag. Man trodde att kunskapen var något färdigbyggt, sant och givet av gud. Det föränderliga var fult. I huvudet låg idéer och definitioner - logos. Det man fann i huvudet var rent, gott och sant. I underlivet låg det sinnliga, det föränderliga, konsten, näringsidkare och kvinnor- som det fanns ett förakt för.
Jag tar med mig så väldigt många intresanta tankar från Rasoul Nejadmers föreläsning som känns väldigt värdefulla för min blivande lärarroll.
På eftermiddagen föreläste konstnären Fredrik Gunre. Han talade om identitetsskapandet som ett famlande och en ständigt föränderlig lek. Han talade om hur vi har lager - kläderna, kroppen och könet.
Det är inte konstigt att det blir diskussioner eftersom de ämnen - gränser och identitet som vi har jobbat med- är brännande ämnen. Men jag tycker att det är lite synd när diskussionerna och inflikandena avbryter föreläsningen stup i ett. Vi fick se ett filmklipp som hette Paris is burning där män klädde ut sig på ett kreativt sätt, ofta i drag och fick vara balens drottning för en kväll. Sedan handlade en stor del av föreläsningen om detta fast det verkade som att Gunre hade mer förberett som han hade tänkt prata om.. Vi fick se lite bilder kring hans konstnärskap och det var intressant för han hade ett sånt mångfacceterat sätt att se på identitet och att arbeta med identitet.
Oskar Brobergs föreläsning måste jag säga att jag inte förstod riktigt varför vi hade på schemat. Jag håller med om att tid och rum påverkar identiteten i allra högsta grad och han var en duktig föreläsare, men ämnet hade gjort sig bättre hos textileleverna.
Så till veckans första föreläsning med Rasoul Nejadmer: Interkulturell pedagogik.
Den mest givande föreläsning jag har varit på på väldigt länge!
Idag har tid och rum komprimerats och flutit samman.
Fysikalitet, kroppar, rörelse och rumslighet är i förändring.
Kapitalismen har blivit kognitiv. Alla varor blir till tjänster, varumärken. Coca cola (bland många andra varumärken) säljer inte en dryck längre - de säljer en livsstil - ett sätt att tänka- images.
Det finns en annan sorts mobilitet vad gäller kunskap och kultur.
Världen har blivit synkron.
Vad blir vårt ansvar som lärare när vi nu har ett nytt system att operera med?
Allt som varit fast flyter.
Läraridentitet och elevidentitet skiftar. Din identitet skiftar och min.
Vi har en ny logik, en ny värld och en annan typ av reaktioner - Kontextualitet är väldigt viktigt nu! Likaså öppenhet, eftersom de konstanta identiteterna inte längre existerar.
Det händer saker med oss när vi tror att är oskyldiga. Vi måste träna oss på att hela tiden skifta perspektiv. Felet vi ofta gör är att vi ser på oss själva som subjekt och på andra som objekt. Vi
måste lära oss att se på relationer som subjekt till subjekt. Inklusion är viktigt.
Vi ska inte tänka på kultur som gränsdragningsverktyg för olikheter. Förr talade man om underlägsna raser- nu talar vi om underlägsna kulturer, även om vi inte säger det rakt ut.
Jag tar med mig subjekt till subjekt tanken, inklusionstanken och jag kommer ihåg exemplet med antropologi/sociologi: Vi studerar andras kulturer och kallar det antropologi- vi studerar antropologiska varelser. Vi studerar vår egen kultur och kallar det för sociologi som utgår från psykologin.
Något annat som jag tyckte var väldigt intressant var sokratestanken som tycks hänga kvar än idag. Man trodde att kunskapen var något färdigbyggt, sant och givet av gud. Det föränderliga var fult. I huvudet låg idéer och definitioner - logos. Det man fann i huvudet var rent, gott och sant. I underlivet låg det sinnliga, det föränderliga, konsten, näringsidkare och kvinnor- som det fanns ett förakt för.
Jag tar med mig så väldigt många intresanta tankar från Rasoul Nejadmers föreläsning som känns väldigt värdefulla för min blivande lärarroll.
På eftermiddagen föreläste konstnären Fredrik Gunre. Han talade om identitetsskapandet som ett famlande och en ständigt föränderlig lek. Han talade om hur vi har lager - kläderna, kroppen och könet.
Det är inte konstigt att det blir diskussioner eftersom de ämnen - gränser och identitet som vi har jobbat med- är brännande ämnen. Men jag tycker att det är lite synd när diskussionerna och inflikandena avbryter föreläsningen stup i ett. Vi fick se ett filmklipp som hette Paris is burning där män klädde ut sig på ett kreativt sätt, ofta i drag och fick vara balens drottning för en kväll. Sedan handlade en stor del av föreläsningen om detta fast det verkade som att Gunre hade mer förberett som han hade tänkt prata om.. Vi fick se lite bilder kring hans konstnärskap och det var intressant för han hade ett sånt mångfacceterat sätt att se på identitet och att arbeta med identitet.
Oskar Brobergs föreläsning måste jag säga att jag inte förstod riktigt varför vi hade på schemat. Jag håller med om att tid och rum påverkar identiteten i allra högsta grad och han var en duktig föreläsare, men ämnet hade gjort sig bättre hos textileleverna.
tisdag 2 december 2008
HDK-veckan 10-14/11
På måndagen var jag sjuk så min HDK- vecka började inte förren på Tisdagen. Då var alla redan indelade i grupper så jag haffade H och frågade om jag kunde hänka på hennes grupp. De hade haft bortfall i den gruppen så det gick bra.
Den grupp jag hamnade i var blå och hade därmed i uppgift att gestalta HDK genom sinnena. Det hade bestämts att de skulle arbeta med ljud på något sätt. På måndagen utvecklade vi den idé vi skulle komma att arbeta med resten av veckan. Vi bestämde oss för att göra en form av ljudberättelse. Berättelsen skulle illustrera "The experience of HDK through sound". Vi hade en australiensare och en japan i gruppen så vi fick vackert (njaa så vackert vet jag inte om det lät, mer knaggligt och "svengelskt") prata engelska med varandra för att inte utestänga någon ur beslutsfattandet och idéstormandet. Men det var kul. Vi ritade upp en tidslinje som började med ljud av någon som drar sitt nyckelkort i kortläsaren och fotstegen när personen går in i skolbyggnaden. Vi ville använda autentiska ljud och bestämde oss för att göra en ljudinsamling. Vi kom på att vi ville ha cafésorl, samtal på olika språk och ljud från verkstäderna inspelat. På tisdagen började ljudinsamlingen och det var skönt att vara aktiv eftersom idéutformningen hade upptagit hela tisdagen. Jag och L spelade in ljud hela dagen och undan för undan gick vi till de andra som jobbade i ett ljudprogram och lämnde in det vi samlat. Eftersom det var tidskrävande och svårgenomförbart att alla skulle sitta med musikprogrammet så delade vi upp arbetet och jag tyckte att det samarbetet fungerade bra.
På onsdagen var det lite motigt för då var alla ljud insamlade men vi hade ingen klar bild över vad vi ville göra med dem riktigt. Dessutom var det svårt att sitta fler än en framför datorn eftersom det tog tid att sätta sig in i programmet och det var svårt att kompromissa om allas idéer. Vi bestämde oss för att det var bättre att en eller högst två i taget skulle sitta med det. Vi vidare utvecklade vår idé i det här skedet också. Någon kom med den briljanta idén att sätta ögonbindel på publiken så att ljudupplevelsen skulle förstärkas.
Till en början var vi åtta i gruppen, men när torsdagen kom var vi bara fyra personer. Det kändes lite tufft att ro projektet i land som hade vuxit och blivit större och större kändes det som... Men vi peppade varandra och även om det bitvis kändes tungrott så verkade det som att vi var hyfsat överens och ville kämpa för att få ihop det.
Jag tycker att HDK-veckan var ett roligt initiativ men innan jag visste något om det trodde jag att vi skulle få arbeta lite i varandras verkstäder och pröva på varandras uttryck. Det hade varit spännande att få göra det!
Överlag hade jag en rolig men låång vecka. Vi träffades 9:30 till 16:00 varje dag i gruppen och dagen innan redovisningen var vi kvar i skolan till 19 - snåret. Det var så gött att det i slutändan blev ett sånt grymt resultat när vi ägnade så mycket tid och slit åt att få ihop det. Vi var rädda att inte hinna färdigt till deadline och det var frustrerande.
Men så var det dags. Vi delade ut vikta vita ögonbindlar till alla som gick in i hörsalen. Många undrade om det var näsdukar och om det skulle bli sorgligt :D Det var lite stimmigt att få in alla och vi knödde in fler än vad vi hade tänkt ta in och de sista fick sitta på golvet.
Start. Vi var fyra personer i rummet som inte hade ögonbindlar på. Det var bara vi som såg! Det var häftigt hur nästan alla betedde sig på samma sätt. Först avvaktande i kroppsspråket. Väntande. Men så en stund in i "berättelsen" började de slappna av och luta sig in i upplevelsen. Mot kreschendot diggade många till rytmen och det syntes på deras kroppar att de gillade det :D Efteråt fick vi mycket applåder och det var ett par stycken som kom fram och berömde oss för vårat arbete och sa att de hade fått en shysst resa :D
Jag tycker att HDK veckan blev lyckad och det kändes på atmostfären i skolan att kreativiteten flödade. Det var kul att det hände grejer överallt och att alla var lite mer öppna mot varandra - det kändes i alla fall som att människor var lite annorlunda utåt, mot varandra.
Minus vill jag ge till redovisningsupplägget dock. Fanns det ingen planering över hur och i vilken ordning de olika projekten och grupperna skulle presenteras? Vart var handledarna? Varför fanns det inga program till de som kom utifrån som gäster? Varför varför varför etc. etc. etc? Vi sprang runt som yra hönor och hann knappt njuta av de andras redovisningar för att vi var så stressade över hur, var och när... Vilket ju var tråkigt. Jag var helt slut när vi var klara. Det var ingen struktur och det gjorde mig frustrerad... Om det inte hade varit för att vi hade en modets man i gruppen (jo det fanns modiga kvinnor också) som sonika gick upp och greppade microfonen så hade ingen vetat att vår redovisning hölls i hörsalen. Utan åhörare skulle vår redovisning blivit ganska crappig (det betyder kass, mamma och pappa). Det var dessutom en grupp som inte visste hur de skulle påannonsera sin redovisning eller när - de var vilsna och förvirrade. Detta hade ju kunnat avhjälpas med en bättre planering och nån som höll i trådarna.
Annars: bra vecka och fin fina projekt!
Den grupp jag hamnade i var blå och hade därmed i uppgift att gestalta HDK genom sinnena. Det hade bestämts att de skulle arbeta med ljud på något sätt. På måndagen utvecklade vi den idé vi skulle komma att arbeta med resten av veckan. Vi bestämde oss för att göra en form av ljudberättelse. Berättelsen skulle illustrera "The experience of HDK through sound". Vi hade en australiensare och en japan i gruppen så vi fick vackert (njaa så vackert vet jag inte om det lät, mer knaggligt och "svengelskt") prata engelska med varandra för att inte utestänga någon ur beslutsfattandet och idéstormandet. Men det var kul. Vi ritade upp en tidslinje som började med ljud av någon som drar sitt nyckelkort i kortläsaren och fotstegen när personen går in i skolbyggnaden. Vi ville använda autentiska ljud och bestämde oss för att göra en ljudinsamling. Vi kom på att vi ville ha cafésorl, samtal på olika språk och ljud från verkstäderna inspelat. På tisdagen började ljudinsamlingen och det var skönt att vara aktiv eftersom idéutformningen hade upptagit hela tisdagen. Jag och L spelade in ljud hela dagen och undan för undan gick vi till de andra som jobbade i ett ljudprogram och lämnde in det vi samlat. Eftersom det var tidskrävande och svårgenomförbart att alla skulle sitta med musikprogrammet så delade vi upp arbetet och jag tyckte att det samarbetet fungerade bra.
På onsdagen var det lite motigt för då var alla ljud insamlade men vi hade ingen klar bild över vad vi ville göra med dem riktigt. Dessutom var det svårt att sitta fler än en framför datorn eftersom det tog tid att sätta sig in i programmet och det var svårt att kompromissa om allas idéer. Vi bestämde oss för att det var bättre att en eller högst två i taget skulle sitta med det. Vi vidare utvecklade vår idé i det här skedet också. Någon kom med den briljanta idén att sätta ögonbindel på publiken så att ljudupplevelsen skulle förstärkas.
Till en början var vi åtta i gruppen, men när torsdagen kom var vi bara fyra personer. Det kändes lite tufft att ro projektet i land som hade vuxit och blivit större och större kändes det som... Men vi peppade varandra och även om det bitvis kändes tungrott så verkade det som att vi var hyfsat överens och ville kämpa för att få ihop det.
Jag tycker att HDK-veckan var ett roligt initiativ men innan jag visste något om det trodde jag att vi skulle få arbeta lite i varandras verkstäder och pröva på varandras uttryck. Det hade varit spännande att få göra det!
Överlag hade jag en rolig men låång vecka. Vi träffades 9:30 till 16:00 varje dag i gruppen och dagen innan redovisningen var vi kvar i skolan till 19 - snåret. Det var så gött att det i slutändan blev ett sånt grymt resultat när vi ägnade så mycket tid och slit åt att få ihop det. Vi var rädda att inte hinna färdigt till deadline och det var frustrerande.
Men så var det dags. Vi delade ut vikta vita ögonbindlar till alla som gick in i hörsalen. Många undrade om det var näsdukar och om det skulle bli sorgligt :D Det var lite stimmigt att få in alla och vi knödde in fler än vad vi hade tänkt ta in och de sista fick sitta på golvet.
Start. Vi var fyra personer i rummet som inte hade ögonbindlar på. Det var bara vi som såg! Det var häftigt hur nästan alla betedde sig på samma sätt. Först avvaktande i kroppsspråket. Väntande. Men så en stund in i "berättelsen" började de slappna av och luta sig in i upplevelsen. Mot kreschendot diggade många till rytmen och det syntes på deras kroppar att de gillade det :D Efteråt fick vi mycket applåder och det var ett par stycken som kom fram och berömde oss för vårat arbete och sa att de hade fått en shysst resa :D
Jag tycker att HDK veckan blev lyckad och det kändes på atmostfären i skolan att kreativiteten flödade. Det var kul att det hände grejer överallt och att alla var lite mer öppna mot varandra - det kändes i alla fall som att människor var lite annorlunda utåt, mot varandra.
Minus vill jag ge till redovisningsupplägget dock. Fanns det ingen planering över hur och i vilken ordning de olika projekten och grupperna skulle presenteras? Vart var handledarna? Varför fanns det inga program till de som kom utifrån som gäster? Varför varför varför etc. etc. etc? Vi sprang runt som yra hönor och hann knappt njuta av de andras redovisningar för att vi var så stressade över hur, var och när... Vilket ju var tråkigt. Jag var helt slut när vi var klara. Det var ingen struktur och det gjorde mig frustrerad... Om det inte hade varit för att vi hade en modets man i gruppen (jo det fanns modiga kvinnor också) som sonika gick upp och greppade microfonen så hade ingen vetat att vår redovisning hölls i hörsalen. Utan åhörare skulle vår redovisning blivit ganska crappig (det betyder kass, mamma och pappa). Det var dessutom en grupp som inte visste hur de skulle påannonsera sin redovisning eller när - de var vilsna och förvirrade. Detta hade ju kunnat avhjälpas med en bättre planering och nån som höll i trådarna.
Annars: bra vecka och fin fina projekt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)