Måndagen hade jag en läkartid, men jag har hört av de andra att filmerna var väldigt bra så jag ska försöka få tag i dem på något sätt.
Så till veckans första föreläsning med Rasoul Nejadmer: Interkulturell pedagogik.
Den mest givande föreläsning jag har varit på på väldigt länge!
Idag har tid och rum komprimerats och flutit samman.
Fysikalitet, kroppar, rörelse och rumslighet är i förändring.
Kapitalismen har blivit kognitiv. Alla varor blir till tjänster, varumärken. Coca cola (bland många andra varumärken) säljer inte en dryck längre - de säljer en livsstil - ett sätt att tänka- images.
Det finns en annan sorts mobilitet vad gäller kunskap och kultur.
Världen har blivit synkron.
Vad blir vårt ansvar som lärare när vi nu har ett nytt system att operera med?
Allt som varit fast flyter.
Läraridentitet och elevidentitet skiftar. Din identitet skiftar och min.
Vi har en ny logik, en ny värld och en annan typ av reaktioner - Kontextualitet är väldigt viktigt nu! Likaså öppenhet, eftersom de konstanta identiteterna inte längre existerar.
Det händer saker med oss när vi tror att är oskyldiga. Vi måste träna oss på att hela tiden skifta perspektiv. Felet vi ofta gör är att vi ser på oss själva som subjekt och på andra som objekt. Vi
måste lära oss att se på relationer som subjekt till subjekt. Inklusion är viktigt.
Vi ska inte tänka på kultur som gränsdragningsverktyg för olikheter. Förr talade man om underlägsna raser- nu talar vi om underlägsna kulturer, även om vi inte säger det rakt ut.
Jag tar med mig subjekt till subjekt tanken, inklusionstanken och jag kommer ihåg exemplet med antropologi/sociologi: Vi studerar andras kulturer och kallar det antropologi- vi studerar antropologiska varelser. Vi studerar vår egen kultur och kallar det för sociologi som utgår från psykologin.
Något annat som jag tyckte var väldigt intressant var sokratestanken som tycks hänga kvar än idag. Man trodde att kunskapen var något färdigbyggt, sant och givet av gud. Det föränderliga var fult. I huvudet låg idéer och definitioner - logos. Det man fann i huvudet var rent, gott och sant. I underlivet låg det sinnliga, det föränderliga, konsten, näringsidkare och kvinnor- som det fanns ett förakt för.
Jag tar med mig så väldigt många intresanta tankar från Rasoul Nejadmers föreläsning som känns väldigt värdefulla för min blivande lärarroll.
På eftermiddagen föreläste konstnären Fredrik Gunre. Han talade om identitetsskapandet som ett famlande och en ständigt föränderlig lek. Han talade om hur vi har lager - kläderna, kroppen och könet.
Det är inte konstigt att det blir diskussioner eftersom de ämnen - gränser och identitet som vi har jobbat med- är brännande ämnen. Men jag tycker att det är lite synd när diskussionerna och inflikandena avbryter föreläsningen stup i ett. Vi fick se ett filmklipp som hette Paris is burning där män klädde ut sig på ett kreativt sätt, ofta i drag och fick vara balens drottning för en kväll. Sedan handlade en stor del av föreläsningen om detta fast det verkade som att Gunre hade mer förberett som han hade tänkt prata om.. Vi fick se lite bilder kring hans konstnärskap och det var intressant för han hade ett sånt mångfacceterat sätt att se på identitet och att arbeta med identitet.
Oskar Brobergs föreläsning måste jag säga att jag inte förstod riktigt varför vi hade på schemat. Jag håller med om att tid och rum påverkar identiteten i allra högsta grad och han var en duktig föreläsare, men ämnet hade gjort sig bättre hos textileleverna.
söndag 7 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar