Uppdate. Jag har fortfarande samma känsla som i initialfasen, men nu har jag funnit viss distans åtminstone. I veckan som gick var jag på jakt efter ett bord, besökte Myrorna och Emmaus men hittade inget. Vid handledningen förra veckan pratade vi om hur jag skulle gestalta en rumslighet utan att bygga upp ett rum. Jag kunde konstatera att jag inte ville skapa "äntligen hemma", det lämnar jag åt Martin Timell och de andra myspysiga inredarna.
Jag är ute efter en annan rumslighet. Jag vill skapa en känsla av ett rum men jag vill inte att det ska vara ett rum med golv, väggar och tak i den bemärkelsen. Känslan är det viktigaste. Det är viktigt för mig att jag lyckas förmedla de känslor jag har inför konflikten, konflikten som ska inrymmas i rummet, eftersom de är i högsta grad verkliga. Trots att det har gått så lång tid..
Jag funderar på att bara använda mig av kläder. Det är en idé jag prövar. Tog en tur hem om mina föräldrar för att leta efter lite saker så nu har jag lite mer material. Behöver mer dock.
Det känns lite som att jag arbetar i lönndom. Jag kan inte prata i klarttext riktigt… ”Det här bordet ska se ut såhär, med det här på, för att… De här porslinsfåglarna står för…
Talar jag i klartext känns det fel. Jag kanske inte kommer att ta bladet från munnen under hela projektets gång. När verket är färdigt får det kanske tala för sig självt. Och medan jag arbetar med det kan jag tala om det i termer av materialval, symbolism… Placering. Kanske det får vara så. Utbrister småtrotsigt: ”Maria får va hemlig juh! Då vill ja oxå va´ d”. Konflikten är en konflikt.
söndag 3 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar