Jag tänker tusen tankar. Men hur ska jag gestalta mina tankar????? Hur?!
Jag har jättemycket idéer om hur jag vill formulera rapporten. Jag har längtat efter att skriva ett tag nu, mitt andra ämne är ju svenska, och jag djupdyker i de skönlitterära människornas livsöden och vill tillverka/uppfinna en överlevnadsdräkt till var och en av dom Ann, Sylvia, Isobel, Kim, Juha.
Men hur i h*e ska jag gestalta detta?
Jag plockar textstycken ur böckerna som vittnar om mänsklig natur. Om människan i sin skörhet. Det är många citat nu. Kanske har jag hamnat på ett sidospår som är för intressant för att överge? Dilemma.
Det är något med uppbrott också. Som ligger i luften. Jag tycker att det är jättejobbigt att HDK-tiden snart är över och det här slutprojektet påminner mig ständigt om det. Om slutgiltigheten. Om uppbrottet. Jag har gjort mig ett hem här med er. Även om vi inte ses så ofta så har jag gjort mig hemmastadd. Jag visste inte att man kunde vara sig själv (vilken trött klyscha, men faktiskt) i ett universitetssammanhang. Tidigare har jag upplevt det stramare, anonymare, inte lika.. mänskligt. Men med er har jag känt mig bekväm. Fått vara i en kreativ och stöttande miljö, garvat, grinat. Och jag vet redan nu att jag kommer sakna er. Känner mig obekväm med att bli sådär anonym igen. Som på storföreläsningar, i relation till en salig blandning föreläsare, till typ 50 nya klasskamrater som förmodligen inte blir lika entusiastiska som ni över färg, form och filosofiska funderingar.
Nu ska jag gå och knyta mig och i morn är det handledning. Det ser jag fram emot. Det kan behövas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner exakt likadant som du gör karin! det är så mycket känslor som ligger och trycker samtidigt som man försöker göra något vettigt av sitt projekt! Jag tycker vi ska hålla ihop iklassen, vi kan fortfarande vara en klass! Bestämma dagar då vi bakar och pratar om våra nya öden i våra utbildningar! Det ska inte ta slut! Vi ses snart! Kram Josefine
Hej K. Vi har samma dilemma - geatalta tankar... inte helt lätt! Jag har frågat några elever om behov/önskn. ang. dräkten. Av 7 sa 3 att de inte visste, en sade: för att bli osynlig. En ville ha dräkten för att bli som en kameliont som ändrar sig efter gruppen man är i. En ville se äldre ut för att kunna få jobb. Någon ville ha en dräkt där man alltid var fin så man under inte behövde bry sig om smink o kläder. Lycka till med skrivande och gestaltning. Känns som vi allihop i gruppen djupdyker den här gången. God jul och gott nytt år./CV
Skicka en kommentar