Kvällen före.

Sitter jag här och tittar på bilderna en och en. Prövar att ändra ljusbalans, kontraster osv. Jag var och rekade i lilla hörsalen i går eller om det var förrgår och tyckte då att bilden hade dålig upplösning och var gul och lite mörk. Jag hade inte sett bilderna i så stort format innan och jag prövade dem länge. Gick runt i rummet och tittade på dem, låg på bänkarna och tittade, gick nära och längre bort.

Det är förstås lätt att börja titta efter skavanker i sitt eget ansikte när man ser det meterstort på en skärm..oxå.

Men nu bestämmer jag mig för att inte redigera bilderna. Det är ju det råa jag vill åt. Det oredigerade. Det vore fel att gå in och peta i dem, photoshoppa bort skavanker.

Har funderat mycket, fram och tillbaka, över en titel också - eller ingen titel alls. Jag har haft ett par stycken på både engelska och svenska. På engelska: "This too shall pass". Det innehåller mycket. Det är en sångtext jag gillar som innehåller dem orden och jag tycker att det är fina ord. Allt har en övergång. De allra bästa stunderna i livet och de värsta. I varje situation i livet kan vi titta på det som händer och säga: This too shall pass. Det här har en övergång. I litet och smått. Allt är förgängligt. Jag har också funderat på om det då inte lika gärna kan heta "Allt har en övergång". Ofta när jag eller min bror är ledsen eller bekymrad över något så säger mamma dem orden.

Jag har inte riktigt bestämt mig.

Slutligen tänkte jag göra som Z och citera mig själv. För jag upptäcker när jag går bakåt i mina blogginlägg att de tankar jag hade i början av Transittemat och de upplevelser och det undersökande som tog vid - har format min gestaltning. Men det fanns där från början, en kärna.

24 februari skrev jag:

"Känslan i transit... är vad som har utkristalliserat sig nu, ifrån mina upplevelser, iakttagelser och det som rör sig inuti. Många gånger i livet tror jag att människor måste stanna upp där de står och se björnen i vitögat, släppa ut besten ur bröstet, sörja. För att komma ur sitt känslomässiga transit".

"Ur ett samhälles synvinkel som är inriktat på effektivitet, produktivitet och ekonomisk vinst skulle ingen av oss värderats särskilt högt, då vi var som mest sköra. Och det som hämmar människor fysiskt eller psykiskt ska helst gå över snabbt. Ta en vitamin, ta en cipramil, lite magmedicin, en sömntablett."

"Att bryta upp gör ont. Att skiljas. Att separera. Att ta farväl av en vän som flyttar eller glider ifrån en. Hjärtesorg gör ont. Att bli sviken av någon. Att bråka sönder. Att sakna.
Att förlora sitt sammanhang. Det känns. Men syns det? Ser vi det på de runtomkring? Får det utrymme?".

"Jag märker av nya dimensioner som skapas utanför mig själv, när jag ser den osminkade rakt-upp-och-ner-versionen av mig själv!".

Känns roligt att landa nu :D