Cest finit.

Ja nu närmar vi oss slutet gott folk. För den här terminen. För den här tiden.
För mig är det kanske slutet på HDK-tiden... Känns konstigt. 4 terminer är lång tid. Känslan är.. brysk på något sätt. Det har betytt mycket. Det har format mig. Det har varit en tid att minnas och en tid att formas av. Men nu är det till ända och lite som när man gör slut med en person behöver man distansera sig. Jag tror att jag gör det. Har gjort det.

Men redovisas ska det göras. Jag känner mig klar och färdig. Jag har bokat lilla hörsalen. Som har lite större projektionsmöjligheter än klassrummet. Och för att jag inte vill trycka på en play-knapp. Jag vill att man ska gå in i känslan på egen hand. Inte : Jaha då sätter jag på mitt lilla bildspel här nu. Hepp!

Det här med känslan. Med känslor. Det är mycket av det. Det blir det ofta när jag går in i kreativiteten. För mig hänger kreativiteten så mycket samman med det som känns. Med hur jag upplever livet. Det är sällan generellt. Det är oftare jag. Mitt kött, mitt blod. Jag ställer mig frågan varför jag alltid lyckas hamna där..?

Gränsboken. Överlevnadsdräkten. Konsekvensprojektet. Och nu Transit.

Man kan göra sig lite kritik-immun när man är personlig brukar Mattias säga. Och det ligger säkert något i det. Andra kan ha svårt att kritisera för att det känns som att man kritiserar en person. Men jag tror inte att jag blir oförmögen att ta kritik när det handlar om mig själv. Möjligtvis är det något jag försöker säga. Jag vill inte pådyvla människor något. Men jag vill på något sätt övertyga. Om att en människa är så många saker. Att det inte går att väja för det mänskliga i människan. Vrede. Sorg. Passion. Sårbarhet. - Vad det än må vara.

Att skapa stillbilder ur film var ett sätt att distansera sig åtminstone lite tänkte jag. Men det blev, om möjligt, än naknare...

Men kanske är det vad jag vill med alla dessa skärskådande gestaltningar. Kanske är jag på jakt efter just det. Vad det är att vara människa. Med alla facetteringar. Ett forskande med mig själv som försökskanin. Min dumme fan. Så kan det kännas ibland. Men det är okej.