Processa

Tog fel på dag på handledningen så jag missade den i veckan. Tråkigt. Och jag känner att jag blir stressad när jag har ett splittrat fokus och behöver koncentrera mig på flera saker som drar åt så skilda håll. Ibland får jag för mig att jag inte kommit någon vart..

Men det händer en massa grejer häruppe i hjärnan som inte syns och då är det lätt att känna: "fan, jag har ju ingen produkt".
Jag vill tacka S så mycket för att du visar film där vi är i process! Tack S. Det var roligt att prata med dig! För min del så är samtalet väldigt utvecklande. När jag befinner mig i isolation blir det förstoppning i kreativitetssystemet.. Särskilt som det mesta av min energi gått åt till att rapa ur mig vetenskapsfilosfins historia. Jag har suttit med hemtenta i helgen och i veckan som gick. Mycket av ensamt arbete. Jag säger som Å: "Den är inte rolig, knappast kreativ och jävligt omfattande".

Här nedan tänkte jag redogöra för några idéer och händelser på löpande band som så sakteliga formar ett transit. Transit träder fram, blir klarare - för mig.
Jag hade som idé att bygga/använda två boxar, garderober, klaustrofobiska utrymmen för att ge utlopp för känslor invärtes och utvärtes. Av en händelse blev jag inlåst i soprummet och upplevde klaustrofobi på riktigt.

Jag har i flera dagar haft som idé att spela in en film där en kvinna sjunger ut sitt hjärtas desperation. Ett hjärta i transit.

Det gav mycket inspiration att filma med S (vi dolde kameran och så småningom glömde vi av den),och att se sig själv på film i en situation som var vardaglig och inte riggad.

I onsdags hamnade jag återigen i ett slags transit när jag blev omringad och trängd ,fysiskt och psykiskt, av inte mindre än 3 kontrollanter på spårvagnen. Orsaken? Jag argumenterade med dem i saklig ton. Ju fulare de uppträdde mot mig desto fulare uppträdde jag tillbaks. Människor som trycker ner andra med övermakt är bland det äckligaste jag vet.

Jag såg en dokumentär på 2:an igår som hette "konsten att vara människa. Många gånger är det en konst. Efter filmen ställer jag mig frågan: Hur mycket utrymme ges i vårt samhälle för att vara människa?

Ja, där har ni ett axplock av insamlingen.
Nu gäller det bara att sätta ner fötterna. Så småningom.