Profetia

I onsdags var jag på filmfestivalen och såg en dansk film. Det var en vacker magisk historia. Det handlade om kärlek. Möjlig och omöjlig. Den är en inspiration för mig i min gestaltning som med största sannolikhet kommer att handla om människor, relationer, vanmakt, villkor...

Om Profetia:
60-åriga författaren Sofie står vid ett bål och eldar upp alla manus och berättelser hon någonsin skrivit, alltmedan de materialiserar sig inför våra ögon, en efter en, och gränsen suddas ut mellan verklighet och fiktion. I en intensiv, drömsk ringdans som i sin febriga atmosfär påminner om Johan Melins förra långfilm, Preludium, passerar rollfigurerna revy: Sofies dotter Eva som ska gifta sig just i dag, Evas ex-man - den sexfixerade livsgurun Lars som också förekom i Preludium - som planerar en comeback, sjuksköterskan Ruth som står i förbindelse med andra sidan efter en nära döden-upplevelse och rullstolsburne Johnny som håller på att förgöras av bitterhet. Ska de våga välja livet och kärleken?



Jag kan varmt rekommendera den. Dock är den ganska teatralisk och är man rädd för stora känsloyttringar och "kärleken är vad som räddar oss" bör man kanske låta bli. Den jag var och såg filmen med tyckte att det var mest dravel. Äsch, lyssna på mig istället. Den är jättebra!