Profetia

I onsdags var jag på filmfestivalen och såg en dansk film. Det var en vacker magisk historia. Det handlade om kärlek. Möjlig och omöjlig. Den är en inspiration för mig i min gestaltning som med största sannolikhet kommer att handla om människor, relationer, vanmakt, villkor...

Om Profetia:
60-åriga författaren Sofie står vid ett bål och eldar upp alla manus och berättelser hon någonsin skrivit, alltmedan de materialiserar sig inför våra ögon, en efter en, och gränsen suddas ut mellan verklighet och fiktion. I en intensiv, drömsk ringdans som i sin febriga atmosfär påminner om Johan Melins förra långfilm, Preludium, passerar rollfigurerna revy: Sofies dotter Eva som ska gifta sig just i dag, Evas ex-man - den sexfixerade livsgurun Lars som också förekom i Preludium - som planerar en comeback, sjuksköterskan Ruth som står i förbindelse med andra sidan efter en nära döden-upplevelse och rullstolsburne Johnny som håller på att förgöras av bitterhet. Ska de våga välja livet och kärleken?



Jag kan varmt rekommendera den. Dock är den ganska teatralisk och är man rädd för stora känsloyttringar och "kärleken är vad som räddar oss" bör man kanske låta bli. Den jag var och såg filmen med tyckte att det var mest dravel. Äsch, lyssna på mig istället. Den är jättebra!

In transit i ett soprum.

Rapporterar från HDK:s datasal. Jag har just varit med om något smått traumatiskt. Smått, men ändå traumatiskt.

Jag blev inlåst i soprummet!

Jag kom in med mitt kort, väl inne kände jag på dörren och den gick i lås. "Lite obehagligt att den stora järndörren låses bakom en", tänkte jag.. Såg mig omkring efter lådor och konstaterade att det inte fanns något av värde där inne. Så jag drar mitt kort för att gå ut igen. Då lyser kortjävlaläsaren RÖTT. Fel håll tänkte jag och vände på kortet. RÖTT igen. Så jag vänder tillbaks det. PIIP -RÖTT. PIIP -RÖTT. PIIP -RÖTT.
"Vad fan är detta?" Tänker jag och blir först arg. Sen börjar oron komma krypande.
Jag tar upp mobilen. Ser att jag inte har någon täckning (så klart det är ju en bunker), men ringer ändå 2 gånger. FEL står det i displayen och mina räddningssamttal till Mattias och Åsa kopplas ner.

Jag drar kortet igen och ringer igen, sparkar på dörren och ropar och sen paniktankarna: "Det är eftermiddag. Den här dörren är ganska ljudisolerad. Hur länge ska jag sitta här tills nån kommer? Tänk om ingen kommer?" Ca 5 minuter har hunnit passera. Jag har fortsatt dra kortet, sparkat på dörren och ropat. Och inget har hänt. Gråten. Ok, jag dör inte av att vara här under natten men det är kallt och stinker. Och jag vill inte bli fast här! Ca 5 minuter senare hörs steg utanför så då kastar jag mig på dörren och ropar "Hallåååå!" "Hallå, svarar en röst. Är du inlåst?" "Ja" snyftar jag. Vänta jag ska bara gå efter vaktmästaren. "Ska du lämna mig här?? slipper det ur mig. Jag tycker det är skitläskigt här inne!" Så snälla killen hämtar snäll tjej som håller CELLskap medan han går efter vaktis. Hon pratar som man gör till någon som har panik med mjuk röst: "Vad heter du? Vad går du här på skolan. Jag går smycke. Vaktmästaren är snart här. Snart är han här". Vaktis släpper ut mig, jag får en kram av tjejen och killen.

Herregud. Haha! Mina rop och att mötas av mitt mascaragråtna ansikte. "Stackare, har du varit här länge?" frågar dom. Nu känns det helt fånigt. Men min transportsträcka till paniken var inte lång där i soprummet.

Jag var i transit där ett tag. Och visste inte hur länge det skulle vara. Dock ser jag detta som både ironiskt och berikande. På nåt skruvat sätt... med tanke på att mitt ärende i soprummet var för att hämta en kartong stor nog att stänga in mig själv i för att gestalta vanmakt...

TRANSIT

Nystart i van miljö. Jag är glad att jag bestämde mig för att gå den här kursen vid sidan av Lau 2. En termin av enbart Vad är vetenskap, enkätundersökningar och definitiva sanningar myntade av äldre män skulle ha dödat mig långsamt känner jag. Det kommer kanske kännas kluvet att jobba med gestaltning samtidigt, men jag tror det kan vara bra också. Jag vill inte tappa det förhållningssätt jag fått ifrån HDK och det får jag vara kvar i nu. Känns göttigt. För att inte tala om fina människor i gruppen.

Transit. Såg nu att det lagts upp lite förslag på vad detta begrepp kan innebära. Så att jag skulle redogöra för det känns ju onödigt. L såväl som Å har dessutom varit behjälpliga i detta.

Jag kom att tänka på transitbussar efter att vi bestämt tema. Bussen man tar till flyget. Och då tänker jag vidare på transport. Och transportsträckor. Om transit är ett mellantillstånd på transportsträckan så tycker jag att detta kan översättas till livet i stort. Vårat samhälle bygger på en massa transportsträckor och tillstånd av transit i den bemärkelsen. Vi är alla kuggar i samhällshjulet. Vi måste jobba för att få pengar. Vi måste spara pengar för att kunna gå i pension.

Vad säger ni om jag säger såhär?: Vi jobbar, men inte för omedelbar avkastning. Avkastningen kommer i form av ett lönekuvert i slutet på månaden. Om vi ser på jägar-samlar samhället så byggde det på omedelbar avkastning. Vi jagade, dödade och åt. Vi samlade och åt. Fundera också över uttrycket "the fruits of our labour". Jag har en teori om att den förhalade avkastningen får oss att bli missmodiga. Vi kan inte SE hur vårt arbete ger frukt. Detta tror jag också är en anledning till att vi skjuter saker på framtiden (nextopia). "Till helgen ska vi få vila och ha det trevligt, snart är det lov, snart är det semester" osv. Eller "om jag hade råd så skulle jag...".

Det här har alltid förbryllat mig. Från att jag var liten och frågade mamma varför man inte kunde betala med stenar - då skulle ju ingen vara fattig, genom gymnasiet och min Bob Marley vurm, tills nu.

Med det här gestaltningstemat tänker jag att jag har en möjlighet att arbeta med dessa mellantillstånd som uppstår. På något sätt. Längre än så har jag inte kommit...

Ett glapp

God fortsättning!

Det är rapportskrivning nu. Det tar upp mycket tid så fastän inte gestaltningen är klar får jag lägga krut på den nu om jag ska hinna. Å andra sidan återkopplar skrivandet mig till processen, vilket gör att jag ändå befinner mig i gestaltningen.

I helgen när jag var nere hos min mormor tog jag mig ett härligt bad. Taket i badrummet är målat blått och reflekteras i vattnet så när jag låg där och flöt fick jag för mig att ta kort på min kropp som den såg ut i vattnet. Jag bad mamma om hjälp så hon knäppte några bilder på mina ben, mina armar och mitt hår under vatten. Det som fångade mig med det här var transparensen. Vattnet som skapar ett skydd men där ändå kroppen är synlig.

Men jag har ännu inte kommit underfund med vad det är jag ska göra. Problemet med den här gestaltningen tycks vara att det mer och mer stretar emot i mig att jobba med temat. Jag känner att jag egentligen inte vill göra en social överlevnadsdräkt, för behövdes det vore vårt samhälle sjukt. Det har skapats ett glapp i mitt projekt.

A lovesong for HDK

Jag tänker tusen tankar. Men hur ska jag gestalta mina tankar????? Hur?!

Jag har jättemycket idéer om hur jag vill formulera rapporten. Jag har längtat efter att skriva ett tag nu, mitt andra ämne är ju svenska, och jag djupdyker i de skönlitterära människornas livsöden och vill tillverka/uppfinna en överlevnadsdräkt till var och en av dom Ann, Sylvia, Isobel, Kim, Juha.

Men hur i h*e ska jag gestalta detta?

Jag plockar textstycken ur böckerna som vittnar om mänsklig natur. Om människan i sin skörhet. Det är många citat nu. Kanske har jag hamnat på ett sidospår som är för intressant för att överge? Dilemma.

Det är något med uppbrott också. Som ligger i luften. Jag tycker att det är jättejobbigt att HDK-tiden snart är över och det här slutprojektet påminner mig ständigt om det. Om slutgiltigheten. Om uppbrottet. Jag har gjort mig ett hem här med er. Även om vi inte ses så ofta så har jag gjort mig hemmastadd. Jag visste inte att man kunde vara sig själv (vilken trött klyscha, men faktiskt) i ett universitetssammanhang. Tidigare har jag upplevt det stramare, anonymare, inte lika.. mänskligt. Men med er har jag känt mig bekväm. Fått vara i en kreativ och stöttande miljö, garvat, grinat. Och jag vet redan nu att jag kommer sakna er. Känner mig obekväm med att bli sådär anonym igen. Som på storföreläsningar, i relation till en salig blandning föreläsare, till typ 50 nya klasskamrater som förmodligen inte blir lika entusiastiska som ni över färg, form och filosofiska funderingar.

Nu ska jag gå och knyta mig och i morn är det handledning. Det ser jag fram emot. Det kan behövas.

IT- kläder och smarta djur.

Tack för era svar ni som svarat!

http://www.fof.se/tidning/2002/5/nu-kommer-it-kladerna:
Här hittade jag en artikel om sk IT- kläder. På forskning och framstegs hemsida kan man läsa om nya klädmaterial och nya material för friluftsliv. Vetenskapsjournalisten Håkan Borgström redogör för nya forskningsområden:

"På temat funktionella kläder finns en trend mot att kopiera biologiska processer. Tack vare kraftfullare datorer, bättre datorprogram och utvecklingen av mikroskoptekniken kan forskare nu se hur naturens material är uppbyggda på atomnivå. Exempelvis skärskådas lotusblommans blad på jakt efter en struktur att kopiera. Orsaken är att lotusbladet är mycket bra på att stöta bort vatten och smuts. Det rengör sig självt genom en mängd små utsprång som är klädda med vattenavstötande vax. Vatten kan inte sprida sig på bladen, utan vattendropparna rullar av bladen och tar samtidigt med sig smuts. Detta naturfenomen försöker materialforskare nu att efterlikna i textila och polymera material.

Ett nytt forskningsområde som innehar stor potential handlar om att utveckla smarta material som består av t ex interaktiva polymerer och sensorer. I sin enklaste form är “intelligenta” polymerer plaststrängar som kan leda elektricitet och som förändrar sin ledningsförmåga vid fysisk påverkan, t ex om de tänjs ut, värms upp eller träffas av solljus. Genom att väva in dessa polymersträngar i kläder och mäta förändringarna i spänningen som passerar genom dem kan många funktioner skapas, exempelvis för att känna av hjärtslag eller detektera kroppsrörelser.

Till exempel utvecklas ett knäskydd vid Intelligent Polymer Research Institute i Wollongong i Australien. Det ska lära idrottare att i vissa moment böja knäna mer, t ex när de landar efter ett hopp. Detta skyddar knäet från ligamentskador.- Vi har placerat en textilsensor på ett vanligt knäskydd, en stödstrumpa. Tygsensorn är placerad så att den täcker främre ytan på knäskålen. När idrottaren böjer knäet, sträcks sensorn och då ändras dess motstånd. Vi kan ställa in elektroniken så att sensorn framkallar ett ljud när den når en viss sträckning, berättar docent Julie Steel vid Biomechanics Research Laboratory, University of Wollongong i Australien.
En liknade produkt för idrottare som också utvecklas vid University of Wollongong är en sportbehå. När idrottaren tränar känner bysthållaren av hur brösten rör sig och håller dem på plats dels genom att banden sträcks eller görs lösare i förhållande till belastningen, dels genom att kuporna stelnar vid press".

I artikeln talas det dessutom om självrengörande kläder med inbyggda aktiva bakterier som skulle "äta upp" smuts och odör och kläder med inbyggda artificiella muskler som hjälp för rörelsehindrade.

Jag tycker att det här är extremt intressant och för min egen del bidrar det med intressanta vinklar till mitt projekt. Jag har också nördat ner mig i djurböcker (Reptiles and amphibians of the amazon av R.D Bartlett & Patricia Bartlett, Växt och djurliv av Bengt Weidow, Lena Sors Widell & Iréne Andersson) och b.la. läst om:

# Artfamiljen nässeldjur som tex. maneter som försvarar sig med att skjuta ut bränntrådar ur körtlar.
# Artfamiljen blötdjur tex. musslor som har skyddande skal.
# Artfamiljen amfibier och groddjur som med skarpa färger varnar om dess giftighet.
# Artfamiljen kräldjur reptilia tex. ormar som ömsar sitt skinn i ett stycke.

Kameleonter och geckoödlor som har förmågan att skifta färg beroende på omgivning, temperatur och sinnesstämning.

Bältor som har hela huden täckt av benplåtar. När de oroas rullar dom ihop sig till ett klot och är i det närmaste helt skyddade av benplåtarna.

Jag har också lärt mig om fullständig och ofullständig förvandling hos insekter.
När en insekt växer kan den antingen genomgå en fullständig eller en ofullständig förvandling. Vid den ofullständiga förvandlingen kläcks först ägget. Ur ägget kommer en larv. Efter hand som larven äter och växer blir den yttre huden för trång. Den sprängs och i nästa stadium är larven större. Vid fullständig förvandling, eller metamorfos, passerar insekterna förutom ett ägg- och larvstadium också ett puppstadium. Efter några larvstadier förvandlas huden till en hård puppa. Inuti puppan genomgår insekten en slags förvandling. Efter förvandlingen gör insekten hål i puppan och tar sig ur denna. Dem fullbildade insekten har ett helt annorlunda utseende än larven. Bland arter som genomgår metamorfos hittar vi skalbaggar, steklar, nattsländor, nätvingar, fjärilar, tvåvingar och loppor.

Med de här sakerna färskt i minne går jag nu vidare till att fundera över hur överlevnadsdräkten kan ta inspiration av djurens värld och av vetenskapen.

Din överlevnadsdräkt/ Your survivalsuit!

Jag har kommit överens med min grupp om att posta frågor på min sida så att folk kan svara på hur behoven för en social överlevnadsdräkt skulle kunna se ut. Så här är dem. Vem som helst är mer än välkommen att svara och detta gör man genom att posta som kommentar till det här blogginlägget.

1. Vad är dina behov/önskningar för en social överlevnadsdräkt?
Tex. Skulle du vilja ha en könsneutralitetsdräkt för dagar när könsrollerna känns ovanligt kvävande? Skulle du kunna vara i behov av en skyddsdräkt eller en osynlighetsmantel? Kanske önskar du dig en superhjältedräkt? (Det här är endast förslag från min sida för att sätta fart på er fantasi lite. Svara med egna ord).

2. För vilka situationer i livet tänker du dig att du skulle vilja ha en dräkt för social överlevnad?

Tack!
____________________________________

I have agreed with my group about posting questions on my page so that people can answer me on what the needs would be for a social survivalsuit. So here it is, anyone is more than welcome to answer. Post your answers as a comment to this submit.

1. What are your needs/wishes for a social survivalsuit?
For example: Would you like a genderneutral suit for when your tired of your genderrole? Could you be in the need of a hideaway suit or an invisibility cloak? Perhaps a superherooutfit? (These are just suggestions to get your imagination going. Answer with your own words).

2. For what situations in life do you consider yourself in a need a of a social survivalsuit?

Thanks!